Yangshou (25-27/10-2009)
Vi tog en buss fran Guillin till Yangshou. Jag sov mig igenom bussturen. David sa daremot att vi holl pa att krocka flera ganger. Han namnde nagot om att han suttit i krockposition hela vagen. Vad nu det betyder. Vi at frulle med hela resegruppen pa vart nya hotell. Valdigt hemtrevligt litet stalle, i en valdigt vacker stad. Yangshou ar omringad av sockertoppsberg vilket gor den till var favoritstad i Kina.
Vi fick oss en stadsorientering av Rosen, och sedan var det dags for hela gruppen, utom jag och Johanna att bamburafta lite mellan sockertopparna. Vi tyckte att det var for turistigt och gav oss istallet ut i staden pa egen hand. Vi hyrde en tandemcykel. Livsfarligt, men roligt. Vi cyklade omkring hela dagen och gjorde spontana saker, sa som att styra in i en rondell at fel hall. Det var Jompa som styrde, hon utan korkort. Jag satt bakom och skrek mig hes. Dar var jag livradd. Andra spontana saker vi gjorde var att cykla vilse i en park och cykla mitt i en marknad bland alla stand. Det hela slutade med att vi hamnade pa en bambuflotte, precis som alla andra. Dock utan fargglatt parasoll och till en trejdedel av priset. Vi var nojda med den dagen. David halsar dock att hans bambu ocksa var bra.
Dagen darpa var det cykeldags igen. Alla i gruppen hyrde cyklar och gav sig ut. Den har gangen kunde jag sjalv styra, sa jag kande mig lite sakrare. Vi tog oss till ett berg, kallat Mooncave. Ett berg med ett hal i som ar format som en mane. Om man ar dar pa kvallen ska man kunna se tva manar. Vi var dock dar pa dagen, och fick noja oss med en.
Nar vi var pa vag till Mooncave motte vi ett gang gamla damer som cyklade i motsatt riktning. Sa fort de fick syn pa oss vande de dock snabbt som tusan. Vi blev valdigt forvirrade, men var kara Rose forklarade att de var farmerfruar utan jobb. Och att de skulle valja ut oss, en var, och sedan folja oss upp pa berget och ner igen. I hopp om att vi ska kopa deras vykort eller vatten. Vi hajkade oss hela vagen upp pa berget, som var valdigt hogt, och hela tiden hade vi en dam i halarna. David forskte forgaves springa ifran sin, men hon var snabb och hann ikapp. Nar vi kom ner igen blev damerna valdigt valdigt arga om vi nte kopte nagonting. De anklagade oss for att ha lurat upp dem pa berget, trots att vi flera ganger sa att vi inte ville ha nagonting. Fula knep. Jag tyckte dock synd om min dam och gav henne en tia. Da blev hon arg for att det var for lite pengar. Da blev jag arg for att hon var otacksam. Vi sa ett art hej da och cyklade darifran.
Pa kvallen hade vi varan avskedsmiddag (det var for dyrt att ha den i Hong Kong). Rosemary borjade grata, vi tror att det var ett tecken pa att hon tycke om oss. Efter middagen blev det en lite barrunda. Det hela slutade med att vi fick en massa rosor av fula kineser. For att de skulle lamna oss ifred fick vi anvanda Nathan, den enda mannen i sallskapet (Davo sov), som var pojkvan. Da blev kineserna kara i honom istallet och gav honom en ros. Ungefar sa var det. Pa en hoft.
Sista dagen var ganska handelserik. David madde inget vidare sa han lag avslagen pa hotellet medan jag och Johanna gjorde lite shopping. Pa kvallen lamnade vi Yangshou och tog ett nattag mot Hong Kong! Iskallt tag, men det sista pa lange!
Zai jian China! / Ronja
Likadana hattar pa en tandem, turister?
Mooncave.
Sockertoppsberg.
Superfyndig bild.
Johanna fick lite blommor.
Jag tror att han friar har..
Tjipptjipp tjejer.
Yichang, Three Gorges Dam, Yangzi River
Nu har vi antagligen skjutit upp pa det har inlagget allt for lange. Ingen har kant for att ta tag i att beratta om var lilla battur. Och det har inte jag heller. Inte for att det var nagot fel pa den, men det finns inte sa mycket att saga. Har kommer daremot tva bilder som egentligen inte ar speciellt viktiga. 
Johanna och David vid den stora stora dammen.
Superfotografen Ronja tar kort.
Batturen var valdigt vacker. Forhoppningsvis lagger vi upp sadana bilder nagon dag.. men nu far ni noja er med dessa.
Klart slut.
Bilder upplagda
Sista aventyret i Hong Kong nu! Vi ska till Goldfishmarket tillsammans med Trina och Jo, sedan blir det hejdamiddag. Flyget till Bangkok gar 21.35 ikvall. Thailand mmmmm.
Saknar inte regn och rusk hemma! // Johanna
Xi'an
Vi tog och checkade av ett till underverk nar vi anda var i Kina. Terrakottaarmen stod pa tur. Lerstatyer uppstallda pa rad, som bara vantade pa att vi skulle komma dit och fanga dem pa bild. Vi kande de historiaska vindarna blasa forbi oss.
Vi ar femton personer som reser med pa den har Roam China-trippen, det betyder att vi ar ojamt antal och att David alltid far ett eget hotellrum. I Xi'an hade David ett "fett Kingsizerum" (som han valjer att kalla det) dar det bjods in till festligheter. Den yngre generationen pa resan samlades dar och spelade olspelet/vattenfall. Inga saftiga detaljer dar, men roligt var det. Vi avslutade kvallen med att kora en sondagsutgang, och det enda som var oppet var en liten bar som spelade kinesisk pop. Jag tog tag i det hela och hoppade in bakom bardisken och utsedde mig sjalv till DJ. Det engelska skivorna jag hittade var Brittan och Madagaskar 2, jag valde Brittan och dansade sedan vals med David hela kvallen till Hit me baby one more time.
Vi hann aven med att unna oss en massage innan vi lamnade staden. En massage som var utover det vanliga. Hela situationen var sa valdigt bisarr. Vi kom i ett rum dar sex stycken massagebankar stod uppstallda, tatt inpa varandra. Jaha tankte vi, trang och mysigt. Vi fick en pyjamsaliknande drakt som vi satte pa oss och drack lite te. Nar det var dags for massagen kom det in sex sma kinestjejer som fran det att de satte foten i rummet tills dess att de lamnade det, pratade konstant. Ingen riktig relax dar inte. Och sjalva massagen var helt galen. Det var inga oljor och lite knad har inte. Det var slag fran borjar till slut. Huvudet var varst. Jag trodde verkligen att hon skulle sla sonder mitt huvud. De bankade oss gula och blaa och efter 70 minuter var det klart. Alldeles morbultade gick vi darifran. Jag ska dock tillagga att det var ganska skont efterat, vi kunde verkligen kanna hur blodet cirkulerade i hela kroppen.
Vi lamnade Xi'an tidigt pa morgonen. David forsov sig och fick turbopacka och jag sjalv led av kraftiga magbesvar. Vad som hande i taxin, stannar i taxin. Eller i en pase utanfor. Forsta magsjukan pa resan, jag tar'n! Taget fran Xi'an var bara fem timmar forsenat, kul. Det var pa den stationen jag spenderade manga stunder inne pa min favorittoalett, baset med en meters vagg och utan dorr, hal i golvet. Sa himla mysigt stalle bara.
Nu mar jag bra igen. Ronja
Redo for massage.
Shainghai
Vi checkade in pa annu ett hotell, dock inte lika hog standard som det i Beijing, men mycket battre an det vi har bott pa under resan hittills. Sedan var det dags for gemensam lunch. Sa himla god mat! Rosemary bestallde in ca atta smaratter som bordsallskapet broderligt/systerligt fick dela pa. Sjalvklart serverades det ris till. Mysig matkulur, gillar att dela.
Vi letade sedan efter ett internetcafe med den enkla vagbeskrivningen "I shoppingcentret pa vanster sida efter KFC, fjarde vaningen". problemet var bara att Shanghai har ex ental shoppingcentrum och ex upphojt i tva olika KFC, och inte nog med det. Vi visste inte fran vilket hall vi skulle ga for att ha internetcafet pa vanster sida. Vi var ganska korda. Det slutade med att vi satte oss pa en bank, hungriga och arga. David borjade tjata om Mc Donalds, jag och Johanna blev annu argare. Vi at pa Pizza Hut, ackligt.
Forsta kvallen tog vi alla en drink pa en uteservering med utsikt over Shanghais karna. Vi betalade nog mer for utsikten an for drinkarna. men det var det vart. Bra stund med ganget och underbar utsikt. Neonlamporna blandade oss tills vi blev trotta och gick hem och sov.
Dag nummer tva hade vi en stadsorientering med Rosen som visade oss alla mojliga spannande stallen. Vi kopte lite billiga minneskort till kameran och horlurar. Vi hamnade pa en local market dar vi an en gang blev arga och hungriga. Vi at oss matta och glada och fortsatte gardagens jakt pa ett internetcafe. Och tanka sig, vi hittade ett! Tank er 550s rokrum korsat med Dreamhack, dar vart vi inkilade med 200 andra kineser som inte hade sett dagsljus pa flera veckor. Inte kunde vi komma at facebook eller lagga upp bilder pa bloggen, sa de tva timmarna vi hade betalat for kandes lite smatt meningslosa. Men det var ju mysigt, sa vi stannade anda. David sprang dock ivag en svang och at pa Donken.
Ovriga deltagare i vart sallskap gick pa akrobatikshow, vi tankte spara lite pengar sa vi skippade den. Vi sysselsatte oss pa annat hall. Namligen pa vart hotellrum, med risvin och tva I-pods. Eftersom att vi inte har inforskaffat nagra hogtalare an, sa kopplade vi ihop alla horlurar. Vi dansade sedan runt, dock ganska begransat eftersom att vi inte kunde komma for langt ifran varandra utan att bryta musiken. Det hela slutade med att vi korde en gruppkram pa golvet och sjong hogt med i "My heart will go on". Strong moment... eller?
Sista dagen blev det en liten utsiktstur till Jin Mao Tower, vi (bara Ronja och Dava, Johanna hittade pa en ursakt for att bakissova) akte upp till 88onde vaningen for att checka laget och spana in staden lite. Coolt och hogt.
Tillbaka till hotellet, checka ut, och tanka sig... ett till nattag!
Utsikten over Shanghai fran 88onde vaningen, Jin Mao Tower.
Lite hus bara.
Shanghai by night.
Xi'an nasta.. Ronja och, tro det eller ej, med hjalp av David. (Fosta bloggassisten, check!)
Beijing del 3
Eftersom att jag ar sa otroligt dalig pa att fatta mig kort och alltid ger er massiva vaggar av text har pa bloggen ligger vi lite efter i uppdateringen. Men jag kanner anda att jag ska ge er sista delen av Beijing.
Torsdagen, alltsa for en vecka sedan var var sista dag i Beijing. Det kandes lite sorgligt att veta att vi skulle lamna staden, som borjade kannas lite som en trygghet. Vi hade lart oss hitta nagorlunda bra och kande att vi fortfarande hade massor kvar att se.
Vi gick upp relativt tidigt och begav oss till Tempel of Heaven. Vi hade tur med vadret och templet var valdigt vackert. Det ligger mitt i staden, upphojt sa att man ser ut over staden. Valdiga kontraster att se templet med alla dessa hoghus i bakgrunden.
Vi stressade sedan tillbaka till hotellet for att hinna med en guidetur i hutongerna. HA HA! Det ar nog varan storsta tagge hittills. Egentligen borde Johanna beratta om detta, hon var den som var mest upprord over att vi slosade vara pengar pa dumma turistsaker. Men just for tillfallet ar hon och David pa aventyr utan mig.
Det hela gick i alla fall ut pa att vi skumpade runt i cykeltaxis mitt ibland hutongerna. Det var trangt och smuttsigt och var cykel krockade fem ganger. Vi stannade vid en stor dorr och en guide berattade nagot ovasantligt som vi alla har fortrangt. Sedan fick vi halsa pa en familj och se hur de bodde. Allt var sa otroligt uppgjort. Han hade ett stort kollage med bilder pa sin familj som han stolt viade upp. Sen visade han oss alla sina coola Kung Fu vapen och bjod oss pa te. Det kandes som att han hade gjort det dar nagra ganger. Trakigt och opersonligt.
Vi hann med en svang till markanden som salde local snacks. Kinesisk matkultur ar valdigt spannande, och det ar svart att forsta hur storre delan av befolkningen ar tradsmala nar de standigt friterat allt de ater. Det bjods pa friterde krabbor, wok av alla dess slag och spett med kott som luktade suspekt, mycket mojligt att det var en sot liten vovve som grillades eller kanske en ratta. Det varsta var dock spetten med insekter pa, insekter som fortfarande var vid liv och sprattlade med sina ackliga sma ben. Vi vagade inte smaka.
Pa kvallen motte vi upp hela gruppen och akte gemensamt till vart forsta overnattningstag som tog oss till Shainghai. Tagen ar fruktansvarda. Det ar "kupeer" utan dorrar med sex brittsar i varje. Stenharda ar brittsarna, och bade David coh jag har fatt mysiska bett som antagligen ar kvalserbett fran lakanen. David ser ut som en prickikorv. Sover man pa den oversta brittsen kan man inte sitta rakt upp, och om man ska ta sig ner darifran maste man lagga sig pa mage och backa ut baklanges for att kunna klattra ner pa en ostadig stege. En riktig utmaning, och jag rekomenderar det inte for manniskor som lider av klastrofobi.
Taget tog 13 timmar, och det blev inte mycket somn for nagon av oss.
Beijing pa aterseende. Jag kanner mig inte klar med den staden. / Ronja
Roam China
Vi kommer att aka vidare till Yichang i overmorgon.
En battre uppdatering och kanske lite bilder kommer senare. Datorerna pallar inte trycket, trots att vi sitter i en dream hack lokal. Idag ar det tre veckor sedan vi lamnade Sverige! Tjipp tjipp - Johanna
Tjejen med koll.
Det har ar bara en lista pa saker som Johanna har tappat bort, men sedan hittat strax efter.
"Jag har tappat bort (nagot viktigt). Seriost, den har gangen har jag tappat bort det pa riktigt. Det ar ingenstans. Jag har letat overallt!"
Pass
En gra troja
Kameraladdaren
Kartan over Beijing
Mobiltelefonen
Biljetter
Senapsfargade schalen
Ipoden
Och framforallt tappar hon bort tiden ganska manga ganger. Den ar daremot ratt svar att hitta igen.
Hon ar ratt sot den dar Johannan, inte riktigt koll pa laget hela tiden. Det ar kul. / Ronja
Beijing del 2
For att fa ut sa mycket som mojligt av dagarna ar det tidig uppstigning. Klockan nio raknade Rosemary in oss och borjade sedan vandra mot Himmelska fridens torg. For att vi inte ska ga vilse, har Rosemary en lang blomma (ros saklart), som hon viftar med i luften. Det ar bara att folja rosen. Sa valdigt simpelt, lite for simpelt nastan. Borjar tvivla pa att det har med arrangerade rundresor verkligen ar var grej. Men som sagt, simpelt ar det. Vi behover i princip inte halla koll pa mycket mer an oss sjalva, knappt det. Rosemary har ratt bra koll pa oss.
Vi hade redan varit och tjuvtittat pa torget innan, sa det var egentligen inte sa spannande. Haftigt med en sa stor yta dock, det ryms ca 1 miljon manniskor dar. Inte illa. Vi fick veta en del om byggnadena som omringade torget, och tog lite gruppfoton. Nar vi bad Rosemary beratta om de studenter som demonstrerade dar och som rent av blev nerprejade av regeringen pa torget, hade hon egentligen inget at tillagga. Beijing vill nog helst fortranga den delen av historien. Sa vi la ner det hela.
Istallet gick vi in i den Forbjudna staden. Pampiga byggnader. Dar levde de nog gott de dar kejsarna. Mycket egen space, sa jag tror inte att de gick varandra pa nerverna i alla fall. Pa tal om att ga varandra pa nerverna, vi har an sa lange hallt sams! Jag antar att ni undrar. Jag ar daremot ratt trott pa Davids alla superfyndiga skamt. Som tur ar tycker Johanna fortfarande att de ar ganska roliga, sa han far lite respont. Jag slipper alltsa latsasskratta. Tack for det Jompen. David har troligtvis trottnat en del pa mitt och Johannas standiga tjejtjat. Jag tanker inte ga in pa detaljer, men mycket ben pa sista tiden.. Men vi har inte brakat nagot. Bra gjort.
Efter den Forbjudna staden at vi en nudellunch med Rosemary for att sen hoppa in i en taxi till Sommar palatset. Dar var det valdigt fint. Tyvarr var vi lite for trotta i bade ben och huvud for att riktigt orka med att ta in nagot mer. Lite for mycket kulturellt pa en dag.
Pa kvallen hade Johanna styrt upp en utgang med ungefar halften av resegruppen. Alla var positiva och tyckte att det lat som en bra ide. Nar det val borjade dra ihop sig lag vi alla tre utslagna i vart hotellrum och erkande en efter en att vi inte alls var sugna pa att ga ut och gora Beijing by night. Sa vi gomde oss helt enkelt pa rummet och la allt daligt samvete pa Johanna. Det var ju trots allt hennes ide..
Efter en stunds vila kom dock den dar kinesiska vodkan fram och vi hade ett deep moment dar vi utvarderade bade oss sjalva och varandra. Erkande alla vara svaga punkter. Deep som sagt. Sen skedade vi lite alla tre och somnade.
Himmelska fridens torg.
Forbjudna staden.
Sommarpalatset
Vi tog bara en liten cykeltaxi. Trangt.
Vi ar ett ratt mysigt gang vi. /Ronja
Beijing del 1
Den dagen hann vi inte med sa mycket mer an just Silk Market. Dessutom var energinivan minst sagt lag efter att ha kampat sig fram genom djungeln av skrap och hetsiga kineser.
Natten mellan lordag och sondag sov vi alla ganska bra, allra mest for att snarkarn var forsvunnen. Pigga och glada at vi en god frukost pa hostelet och tog sedan tunnelbanan till the Birdnest, Olympiastadion. Och pa tal om OS, det verkar varit ett steg i ratt riktigt for Beijing att anordna denna varldscup, for hela staden ar turistanpassad. Till exempel sa star alla skyltar pa bade kinesiska och engelska. Hur som helst, vi tog oss till stadion och gick omkring pa omradet. David och Jenni bestamde sig for att betala 50 yuan och ga in i arenan, medan vi andra tva tog tillfallet i akt och at en Big Mac var. Exotish. David var lite i extas nar vi gick omkring pa omradet och poserade framfor i stort sett allt vi sag. "Ta kort pa mig nar jag star har", "ta kort pa mig nar jag gor sa har", "ta kort pa mig nar jag star som en diskuskastare", ja, ni forstar.
Efter stadion tog vi tunnelbanan till Pearl Market, vilket ar i stort sett samma sak som Silk Market. Vi var daremot inte kvar lika lange dar, men prutade dock lite battre. Vi borjar kunna det har, tror vi.
Pa kvallen at vi pa en liten restaurang som lag pa var gata dar vi bodde. Mycket hetsigt, servitrisen sprang omkring med jacka och lat oss inte ens titta igenom menyn innan hon ville ha var bestallning. Maten vi fick in var ganska sa god, framfor allt billig, men servicen var bristfallig. Inget att rekommendera alltsa. Kommer inte ens ihag vad stallet heter.. Men alla i det har landet ar lika hetsiga som servitrisen nar de ater. De flesta bara slanger i sig maten och springer ifran stallet.
Klockan tolv nasta dag checkade vi ut fran Leo Hostel. For ovrigt ett valdigt mysigt stalle som vi varmt rekommenderar om man vill bo i centrala Peking till ett bra pris, 50 yuan/natt i ett dorm for tolv. Vi lamnade kvar vara vaskor i deras luggage room under dagen och gick en promenad langs en stor shoppinggata som stracker sig anda fram till Himmelska fridens torg. Det blev lunch pa ett stalle dar i narheten. Sista maltiden med Jenni, lite sorgligt. Maten var god och valdigt stark. Nar maten var uppaten kramade vi Jenni hejda, innan vi tog vart pick och pack och hoppade in i en taxi som tog oss till Tianrui Inn Bejing Hotel. ...Ett hotell!!! Det ar for att Roam China startar som vi bytte. David fick ett alldeles eget rum, medan vi far dela. Vi kom till foajen och fick for det forsta hjalp med vaskorna upp till rummet. Och rummet, mm. Vi mottes av stora sangar, rent, fint, tyst. Vi fick ett stort badrum med massa spannande 'prestenter' som till exempel duschmossor.
Klockan 18.00 hade vi ett litet mote med var guide och resten av gruppen vi ska spendera alla vara dagar fram till 28e oktober med. Var guide Rosemary, som pratar om sig sjalv i tredje person, ar hur sot som helst. Som en liten tecknad Disneyfigur med valdigt mycket overskottsenergi. Hon kom med forslaget att vi alla ska kalla henne mamma, och ar verkligen tillmotesgaende och som sagt, SOT.
Efter motet gick vi alla ut och at pa en trevlig liten restaurang i narheten av hotellet. Rosemary bestallde in typiska kinesiska ratter som vi alla delade pa. Valdigt gott! Det ar skiftande aldrar i gruppen, men tror att vi kommer komma bra overens under dessa veckor.
Skont att vi slapp snarkisen! Men tror ni vi slapp snarkandet? Morgonen efter forsta natten i vara himmelska sangar sa vaknade vi bada upp lite halvsura. Bada hade tydligen snarkat. Sa himla daliga tjejer. Tog oss anda upp, och da var klockan narmare halv sju. Att ga upp tidigt ar inte var grej, men ibland maste man. Och just denna dag var det vart det! Frukosten serverades klockan sju. Buffefrulle. Det stod en liten kines i ett horn och rostade mackor och stekte agg. Service, tanke vi, och svullade. Klockan halv atta vantade en minibuss som skulle ta oss alla 15 plus Rosmary till Kinesiska muren. Det tog tva timmar att aka dit, men vi sov sa tiden gick fort. Nar vi kom fram hade vi lite olika alternativ att valja pa, hur vi skulle ta oss till slutet av muren (som turister far ga pa), torn nummer 20. Vi valde, tillsammans med majoriteten, att ga upp till torn nummer 6 och sedan darifran ga langs hela muren upp till torn nummer 20. Sagt och gjort, vi gick. Och gick. Och gick. Och gick. Vi har idag, utan att overdriva, gatt hundramiljoner trappsteg. Till och med mjolksyran trottnade till sist, sa det gick relativt smartfritt. Nar det gatt 1,45h befann vi oss hogst dar uppe. Antligen! Och utsikten var magnifik. Vi hade tur med vadret, stralande sol sa vi sag hela muren. Dar uppe tog vi en fikastund for att sedan stallas infor tva alternativ. Ga ner, eller ta kabinlift ner. Vi tre var de enda som valde att ga ner. Hajk! Att ga ner tog 45 minuter och vi var framme vid motesplatsen samtidigt som linbanetontarna.
Trotta satte vi oss i bussen och akte tillbaka till hotellet, dar vi hade en timme pa oss att duscha innan vi akte vidare till the Red Theatre for att se en Kung Fu show. En riktigt haftig upplevelse. De har en sadan kroppskontroll, helt galet. Kung Fu - check!
Nar showen var slut at vi en gemensam middag. Vi serverades Peking anka, vilket var ganska gott. Det ar kul att vi har en sa bra guide som vi har, vi far se och veta mycket mer an vi hade gjort pa egen hand.
Idag ar det vara ben som ar nudlar. Sovdags! Bilder kommer senare.
Kulstotare, Sjutkastare samt Diskuskastare.
Ronja kanner de historiska vindarna pa Himmelska fridens torg.
Muren.
Wan an // Ronja och Johanna
Wo shi suchizhe
Vi klev av taget och markte att det var manniskor overallt. Kineser overallt. Och nu nar vi skriver overallt sa menar vi verkligen overallt. Vi hittade ett taxistopp dar en ko tio ganger sa lang som 550-kon en lordag efter loning nagonsin har varit. Som tur var gick det ganska fort. En trevlig svarttaxichauffor forsokte, efter att ha stallt in sig hos oss med lite smalltalk om Peking, att ragga upp oss for 200 kr till vart Hostel. Vi sa nej och tog en laglig taxi for 26 kr. Bra gjort. Eftersom att de forsta elva dagarna i oktober i ar ar Kinas nationaldagar ar samtliga kineser lediga och darmed ute, manga av dem i trafiken. Vi kan inte ens beskriva trafiken har, det ar helt galet. Nar bilarna val stannar vid overgangstallen, vilket inte ar allt for ofta, svammar gatorna over av manniskor. Det kanns lite som en parad, eller tio minuter efter ett derby pa Rasunda. Trangt.
Hur som helst anlande vi till Leo hostel, check! Mycket hemtrevligt stalle med manniskor fran hela varlden. Vi lamnade packningen och tog en promenad for att kolla in omradet. En lang promenad utan destination, men tillsist kom vi tillbaka till var gata och satte oss pa ett backpackerhak. Sa himla skont stalle! Vi blev kvar i fem timmar, det var ju trots allt fredagskvall.
I vart dorm bor en snarkidiot. Vi har aldrig varit med om nagot liknande. Helt seriost. Han snarkar sa hogt att alla vaknar, och en tjej kastade en handduk pa honom igar inatt. Han markte inget och snarkade vidare. Snarkningarna/grymtningarna skar genom ben och marg, aven oronproppar. Ingen somn denna natt heller alltsa.
Nu ska vi ga upp och lagga oss. Hoppas snarkisen somnat nagon annanstans.
Fortsattning om Peking kommer. Fantastisk stad!
Hej karantän
Det hela borjade med att vagn nummer nio hade en total avsaknad av varme. For det forsta tog vi en promenad till taget pa 20 minuter. Iskallt. Sa med rimfrost hangande fran orsnibbarna langtade vi efter att komma pa taget och in i en varm kupe. Vid det har laget kande vi oss faktiskt ratt hemma pa taget. Det visade sig dock att kupen var om mojligt annu kallare an sjalva vagnen, sa vi tog pa oss allt vi hade och krop ner i fosterstallning under de otvattade mongoliska filtarna. Efter ett tag kom en vakt forbi och Johanna namnde i forbifarden att hon fros. Da kom han fram och kande pa hennes panna och sa "no china, no china". Johanna forsokte forklara att hon var frisk men att det var iskall luft. Tror inte han forstod. David borjade tata fonstret med allt vad vi kunde tata med; handduk, vantar, mossa, bindor. Det blev faktiskt lite varmare. Vi firade med att ata nudlar.
Nar vi kom fram till gransstationen Mongoliet/Kina och hjulbyte (for att anpassa taget efter kinesisk standard) var pa g, kom samma vakt in igen och skulle intyga att vi inte hade feber. Han tittade oss i ogonen och konstaterade att vi hade mellan 36.1 och 36.4. Vi tvivlar starkt pa att det stammer. Efter det fick vi fylla i en hel del roliga papper, sa som halsokontroller, declarations m.m. Sedan kom gestapo in med en laserpenna och skulle ta tempen pa riktigt pa oss. Han riktade pennan mot vara pannor och kom som tur var fram till att ingen hade feber. Vi var lite oroliga for Jenni som inte madde bra alls och kvavde gang pa gang nysningar. Hon var alldeles rod om nasan sa vi gjorde vart basta for att sminka over det. Vi maste tillagga att sa fort man visade lite tecken pa att vara det minsta sjuk sa riskeras karantan i Mongoliet tills man mar battre och far aka till Kina. Efter att ha akt mil efter mil efter mil genom oken sa var kupen mer eller mindre fylld med ett ton sand, sa det var ingen av oss, sakert inte ens pa taget, som inte hade kanningar i halsen och lungorna. Vi satt alla pa helspann och ville helst inte spendera natten i karantan.
Vi klarade oss. Vi firade med att ata nudlar.
Vi kom till Kina.
Val dar hade vi ett stopp pa en timme och gick, som precis alla andra pa taget, ut till en relativt stor matbutik som lag i stationshuset. Dar kopte vi, tro det eller ej, nudlar. Men aven notter, chips, juice och trakigt billig vodka (10 kr for en halv liter, men vi slangde den. Luktade mystiskt.). Vi tjejer gick och la oss efter en anstrangande dag (.......), medan David tog plats i kupen bredvid dar ormbrannvinet flodade. Grabbigt varre. OBS! Ett inlagg fran David kommer inom kort. Ett projekt ar pa g.
Nasta morgon at vi frukost, vi behover val inte ens namna vad vi at, och packade vaskorna. Klockan tva anlande taget till Peking. Det kandes som en seger. Antligen, vi kan checka av Transsibiriska!
Mmmmmmmmmmmmmmmm R och J
