Beijing del 3
Eftersom att jag ar sa otroligt dalig pa att fatta mig kort och alltid ger er massiva vaggar av text har pa bloggen ligger vi lite efter i uppdateringen. Men jag kanner anda att jag ska ge er sista delen av Beijing.
Torsdagen, alltsa for en vecka sedan var var sista dag i Beijing. Det kandes lite sorgligt att veta att vi skulle lamna staden, som borjade kannas lite som en trygghet. Vi hade lart oss hitta nagorlunda bra och kande att vi fortfarande hade massor kvar att se.
Vi gick upp relativt tidigt och begav oss till Tempel of Heaven. Vi hade tur med vadret och templet var valdigt vackert. Det ligger mitt i staden, upphojt sa att man ser ut over staden. Valdiga kontraster att se templet med alla dessa hoghus i bakgrunden.
Vi stressade sedan tillbaka till hotellet for att hinna med en guidetur i hutongerna. HA HA! Det ar nog varan storsta tagge hittills. Egentligen borde Johanna beratta om detta, hon var den som var mest upprord over att vi slosade vara pengar pa dumma turistsaker. Men just for tillfallet ar hon och David pa aventyr utan mig.
Det hela gick i alla fall ut pa att vi skumpade runt i cykeltaxis mitt ibland hutongerna. Det var trangt och smuttsigt och var cykel krockade fem ganger. Vi stannade vid en stor dorr och en guide berattade nagot ovasantligt som vi alla har fortrangt. Sedan fick vi halsa pa en familj och se hur de bodde. Allt var sa otroligt uppgjort. Han hade ett stort kollage med bilder pa sin familj som han stolt viade upp. Sen visade han oss alla sina coola Kung Fu vapen och bjod oss pa te. Det kandes som att han hade gjort det dar nagra ganger. Trakigt och opersonligt.
Vi hann med en svang till markanden som salde local snacks. Kinesisk matkultur ar valdigt spannande, och det ar svart att forsta hur storre delan av befolkningen ar tradsmala nar de standigt friterat allt de ater. Det bjods pa friterde krabbor, wok av alla dess slag och spett med kott som luktade suspekt, mycket mojligt att det var en sot liten vovve som grillades eller kanske en ratta. Det varsta var dock spetten med insekter pa, insekter som fortfarande var vid liv och sprattlade med sina ackliga sma ben. Vi vagade inte smaka.
Pa kvallen motte vi upp hela gruppen och akte gemensamt till vart forsta overnattningstag som tog oss till Shainghai. Tagen ar fruktansvarda. Det ar "kupeer" utan dorrar med sex brittsar i varje. Stenharda ar brittsarna, och bade David coh jag har fatt mysiska bett som antagligen ar kvalserbett fran lakanen. David ser ut som en prickikorv. Sover man pa den oversta brittsen kan man inte sitta rakt upp, och om man ska ta sig ner darifran maste man lagga sig pa mage och backa ut baklanges for att kunna klattra ner pa en ostadig stege. En riktig utmaning, och jag rekomenderar det inte for manniskor som lider av klastrofobi.
Taget tog 13 timmar, och det blev inte mycket somn for nagon av oss.
Beijing pa aterseende. Jag kanner mig inte klar med den staden. / Ronja
Dålig uppdatering!
Jag håller med Elli! Vart har ni tagit vägen?
Kan vi få ett livstecken!
