En snabbis.
Jag tror helt arligt inte att vi kommer satta oss och blogga ikapp, sa det ar nog pa tiden att ta bort alla tomma inlagg?
Men jag kan bjuda pe en snabbresume av de senaste veckorna.. snabb och snabb.. jag ska gora mitt yttersta for att fatta mig kort.
Efter att vi hade spenderat nagra dagar i Phuket, vilket vi aldrig mer vill gora, akte vi till Phi Phi. Dar var det ganska mysigt, med alla sma kullerstensgator och barer, men det var lite infekterat av turister precis som Phuket. Mycket svenskar. Vi umgicks med Larsens och myste pa stranden, det kan handa att det blev en och annan danskvall pa beachpartyn ocksa. En snorkeltur hann vi med, och ett besok pa The beach-beachen.
Vi bokade sedan en batbiljett over till Koh Lanta, dar vi egentligen inte hade planerat att stanna men anda fastnade pa ett, for oss, lyxigt hotell. Val dar motte vi upp Frida och Pierre och bestamde oss for att lyxa i nagra dagar och bada i pool och sova i A/C-rum. En till snorklingstur blev det, och en av kvallarna hyrde vi en egen tuktuk som vi glatt korde runt i. Den var inte helt palitlig den dar tuktuken sa dte holl pa att sluta illa nagra ganger. Men vi overlevde.
Sedan tog vi oss till Koh Lipe, en paradiso nara Malaysias grans. Dar blev det manga TP-kvallar och mycket bad och sol. Vi trampade aven runt on med en trampbat och at mycket glass.
Nasta stopp var Khao Lak, mest for att vi planerade att gora en Liveabord dyktur, och att det passade bra att aka darifran. Resan dit var budget. Vi var trotta pa att alltid bli sa lurade pa pengar sa vi bestamde oss for att hitta luckan. Vilket betyder att vi inte bokade nagon resa i forvag utan akte lokalt och kopte alla biljetter pa plats. nagot vi hadanefter kommer att fortsatta gora. Det ar mycket billigare och gar manga ganger snabbare, eftersom att man slipper alla onodiga mat och shoppingstopp. hej da turistbussar!
I Khao Lak var det valdigt lugnt och tyst. Helt okej stalle. Vi fortsatte spela mycket TP och aven kort. Roligt, sa lange mitt lag vann (girlpower!). Vilket vi saklart gjorde hela tiden.
Vi vinkade av Frida och Pierre och hoppade pa var Liveaboard-bat och akte ut till Similan Islands dar fyra dagars dykning vantade oss. 14 dyk avklarade vi och vi sag en valdans massa underbara djur och vaxter dar nere. Tyvarr ingen valhaj, till Jompas besvikelse. Inga mantor heller. Daremot sag vi en liten vithaj, skoldpaddor och manga muranor och myckt mycket mer. Vi har en hel lista.
Fyra dyk per dag tar en del pa krafterna sa nar jag inte dok eller at sov jag mest. Johanna och david var lite mer sociala och larde kanna folk. Credd dar.
Tillbaka till Khao Lak och motte Fridis och Pirre. Sedan borjade vi var resa till Koh Phangan med Full moon i tankarna. Vi missade sista bussen till Surattani, darifran farjan till de ostra oarna gar. Sa vi tog en minivan-taxi dit, valdigt bekvamt var det. Sedan akte vi nattbaten over. Det var verkligen flyktingvarning pa den. Vi lag som packade sillar pa madrasser pa golvet. Vi insag att Chang och TP var det enda sattet att overleva turen.
Klockan halv sju pa morgonen var vi framme pa Phangan, pigga och glada borjade vi leta boende. Vi hade tur och hittade ett valdrigt mysigt stalle nara Full Moon-Party-stranden. Nemas problemas. Eftersom att vi den dagen hade varit pa resande fot i fyra manader var vi tvungna att fira. Det gjorde vi med dunder och brak, vi dansade tills vi stupade. Det blir oftast sa. Jag och Johanna fiskade manga exotiska firrar pa dansgolvet, och tusen bilder togs. (Tyvarr har alla vara minneskort fatt fnatt sa vi kan inte lagga upp bilder forran vi har lamnat in de pa en serios fotoaffar). Sedan hade vi en vilodag for att ladda infor Full Moon som var igar. Det blev en lyckad kvall, langt ifran lika mycket folk som det var pa nyar men dte var anda fullt overallt. Sjalvklart blev det mycket dans och kroppsmalning och sjalvlysnade brillor och neonfargade svettband och allt sadant som hor till. Vi avslutade kvallen med varldens godaste kycklingmacka. Nar jag kom hem lag David och Andreas (som vi forovrigt ocksa har traffat) och skedade under samma tacke. Myskillar.
Idag har vi haft en sovasalangeduvill-dag och inte gjort nagot vettigt overhuvudtaget.
Jag maste saga att jag ar ganska imponerad av hur kort det har inlagget blev. Bra jobbar! / Rooonny
Varfor jag inte far nog
Vill sa hemskt garna se valhajar!!!
Den har videon ar filmad ute vid Chumpon Pinnacle, utanfor Koh Tao. Dar dok vi, men vi sag inte valhaj. Vi simmade daremot med fyra tjurhajar runt om oss.
http://www.facebook.com/video/video.php?v=198686696288&subj=614816288
Johanna
PS. Vi ar pa Koh Lipe. Paradis.
Tre dagar pa Koh Lanta
Phi Phi Island
Tillbaka till Phuket
Daremot kanns det som att den har bloggen ar redo att kasta in handduken, men vi ska battra oss. Faktum ar att vi tanker blogga nu. Befinner oss pa Phuket, i Kamala. Det ar verkligen ingen hojdare, da det ar fler svenskar an sandkorn pa stranden. Det ar miljoner solstolar, parasoll, thailandare som halsar med "tjenare, laget?" osv. Nej, vi har varit pa finare stallen. Mer genuina, for har existerar inte det ordet. Hela Phuket ar som gjort for turister, med skandinaviska restauranger m.m. Och Patong ska vi inte tala om! Nagot inlagg langre ner tror jag det forklaras. Hur som helst, Ronja och jag sitter just nu och letar boende pa Phi Phi, dit vi faktiskt tanker ta oss. Trots att det saker ar ett annu varre turisttrask an det har. Vi ar trakigt negativt installda till alltsammans, vilket vi absolut inte borde vara! Dykningen sags vara varldsklass och folk skulle ju inte aka dit om on inte var vacker och hade nagot att erbjuda. Vi ska forsoka tagga ner pa den negativa installningen och se on med egna ogon. Manga backpackers vi traffat langs med vagen under de over 100 (!) dagarna vi rest har varnat oss for bade Phuket och Phi Phi. Det ar dyrt och kommersiellt. Det kanns skont att vi ar ute och reser sa lange, det spelar inte sa stor roll att vi hamnar pa stallen vi inte trivs pa, for vi kan stanna har en vecka och anda ha 30 veckor kvar pa andra underbara stallen. Hur som helst, kan jag sluta skriva allt det daliga??? Vi har det underbart!! Det ar 32 grader och vi ar i Thailand. Bara det att vi kanske inte trivs sa toppenkalasbra har.
David har sin familj har, och de har akt runt lite pa on och sett andra delar. Jag och Ronja har endast sett Patong, Kamala och Phuket Town.
Mer blogg var det ja!
Resan till .... Phuket! (2-3/1-10)
Sletna som aldrig forr steg vi upp kl 05.30 den 2a januari 2010 och gick tillsammans med var packning ner till 7eleven, dar vi skulle bli upphamtade med taxi. Vi vantade, vantade och vantade. Nar taxin var 20 minuter sen tankte vi att vi borde kolla om det ar nagon av de dar minivansen dar borta som star och vantar pa oss. Ronja gick bort och horde med dem, och mycket riktigt, de vantade pa oss. Pa helt fel stalle, hur skulle vi kunna veta alternativt tanka att taxisnubben kanske ar dum nog att stalla sig 200 meter bort?! Innan klockan tio pa morgonen har man inte alla hastar i kanoten och indianer i stallet. Hur som helst sa satte vi oss i minivanen och akte till Thongasala hamn. Baten, som skulle ta oss till Don Sak pa fastlandet, stod redan inne. Vi gick upp pa dack dar det bara fanns nagra plaststolar kvar, men vi hittade tva bredvid varandra och satte oss. Vi var nastan onaturligt trotta och kunde knappt halla huvudena uppratt. Jag kapitulerade. La ut sarongen pa det iskalla och stenharda golvet, placerade huvudet pa ryggsacken och hatten over ansiktet. Sen sov jag, hur bra den somnen nu var. Ronja gjorde detsamma efter ett tag och vi vaknade lagom nog till da baten la till i Don Sak. Dar blev vi infosta i en buss och korda till Suratthani. Dar borjade det svettiga helvetet.
Vi kordes till bussbolagets kontor, fick vanta dar i ca 20 min, trycktes in i ytterligare en buss och kordes till en restaurang. Dar fick vi veta att en VIP-buss skulle hamta upp oss om ungefar tva timmar, och den skulle ga hela vagen till Phuket. Vi skulle vara framme i Phuket Town kl 15.30. Nar klockan var tre, och vi alltsa hade vantat i tre timmar, skulle vi ta tuktuk till, hor och hapna, bussbolagets kontor!! Vi hade alltsa inte kommit nanstans och vi skulle vara framme om 10 min. Vajert.. Grejen ar den att efter att ha pratat med folk sa gar det allt som oftast till sa har. Da ar strackan Koh Phangan - Phuket en av de vanligaste i Thailand!! Sjukt. Hur som helst, vi togs till kontoret, vantade dar ett tag och sen kom antligen bussen. Alla vaskor fick inte plats i packutrymmena, sa det lag vaskor i hela mittgangen. Och sjalvklart kom vi inte fram till Phuket Town pa eftermiddagen, utan vi kom fram strax efter nio pa kvallen. Vi traffade inte helt otippat nagra svenskar och delade en minibuss till Patong. Letade boende och hittade till sist ett minilitet rum med en 1.05 sang, air-con och varmvattensdusch. Taget. Fasiken vad vi fick skeda den natten! Innan vi somnade hann vi dock ga langs med Bangla Road dar chartersvennar och vasterlandska medelalders man trangdes med prostituerade, knarklangare, varaner och bucketsforsaljare. Det gar inte att understryka nog hur mikroskopiskt lite gladje vi kande da. Kort sagt, stallet ar motbjudande och atervanda kanns inte som ett alternativ.
Morgonen efter at vi frulle pa Subway och bokade bussbiljett till Kuala Lumpur. Vi fixade namligen inte tva manaders gratis visum i Sverige, och far da bara 30 dagar flygvagen och 15 dagar landvagen. Darfor bestamde sig jag och Ronja for att kora en Visa run till KL. Nar biljetten var bokad tog vi tuktuk till Kamala beach och traffade en glad David, da familjen ar har under tva veckor. Vi at lunch och bestamde oss sedan for att folja med dem till Phuket Town. Vi gick runt pa en stor marknad i nagra timmar, men nar det borjade osregna tog jag, Johan och David en massage istallet. Pa tillbaka vagen kandes inte tuktuk som ett alternativ sa som tur var fick vi tag i en minibuss. Pa vagen till Kamala stannde vi i Patong dar jag och Ronja sprang in och snabbpackade ner alla vara grejer i bade kank och rygga, sen sprang vi ut till bussen igen. Vi akte med till Larsen och lamnade de stora ryggsackarna dar, packade det viktigaste for en resa pa 48 timmar och tog tuktuk tillbaka till Patong. Skedade stenhart hela kvallen och gick upp i ottan for att satta oss pa en sketen minivan. Vad gor man inte. Den dagen blev jag sjuk.
Johanna
Festliga dagar pa Koh Phangan (28/12-09 till 2/1-10)
Jag har fatt den svara uppgiften att beskriva hur Full Moon/Nyar var. Vi far se hur det gar.
I ar intraffade Full moon samtidigt som nyarsafton, nagot som inte har hant pa 24 ar och darfor ska firas med dunder och brak pa Koh Phangan. Kul tankte jag och Johanna och akte dit! Vi hade inte bokat nagot boende innan, eftersom att allt har varit fullbokat i ungefar tre manader. Sa vi satte oss pa farjan fran Koh Tao och akte over till grannon i hopp om att hitta nagonstans att sova de narmsta natterna.
Vi trycktes in i en tuktuk-taxi med sakert tio andra och akte sedan ner till sodra delen av on, vi blev avslappta i narheten av Haad Rin (Full moon party stranden). Dar satte var jakt efter boende igang. Om jag ska vara arlig hade vi vantat oss flera timmars sokande, men det gick relativt smartfritt och efter ca en timme hade vi en liten gullig bungalow. Inget extra, men vi var nojda. Innan dess hann vi bli erbjudna att sova inne i en frisersalong och bakom en restaurang. Vi overvagde frisersalongen, men tackade artigt nej.
Vi var trotta efter allt flyttande och vara vilda dagar pa Koh Tao, sa vi gick och la oss tidigt den kvallen. Dock vaknade vi upp av att fyra tjejer sprang omkring ute i tradgarden och ropade Ronja. Nar det knackade pa dorren forstod jag att det var visst mitt namn de ropade, sa jag oppnar och se dar, Sandra, Sofia, Sussie och Jessica hade kommit pa besok. Jag fick nagra blota kramar (tjejerna kom direkt fran poolpartyt), utvaxlade nagra ord och sen lat de mig somna om igen.
Dagen darpa sags vi igen pa standen. Da var jag lite piggare sa vi fick ut lite mer av samtalen. Stranden fylldes med manniskor. Det var svart att tanka sig att om tre dagar sa skulle det fa plats 70 000 pers dar. Det ar en ganska liten strand faktiskt, inte i klass med malarbadet direkt, men anda ganska liten.
Eftersom att Johanna fyllde 20 ar den 30 december bestamde vi oss for att fira det dagen innan, som en liten nedrakning till den 30onde. Detta mest for att undvik baksmalla pa nyarsafton.
Jaklar vilken fest vi fick till den kvallen! Vi hade planerat att ga pa poolparty, men tog oss istallet ner till standen sa att vi var dar prick klockan 12. Da sjong jag med min vackraste stamma 'ja ma du leva' i Jompens ora. Det uppskattade hon, och sedan dansade vi hela natten. Vi hittade pa sma lekar under kvallen, vilka jag inte tanker forklara reglerna. Roligt for stunden var det. Det som tvingade oss bort fran dansgolvet (las: stranden) var glasbiten i Johannas fot och min stulna vaska. Kvallen slutade inte lika bra som den borjade, men vi ar anda bada overens om att det var en lyckad kvall.
Sedan foljer en dag som vi inte riktigt minns. Vi var nast intill apatiska och forstod knappt vad folk sa nar de talade till oss. Jag tror framst att detta berodde pa somnbristen. Klockan sju kom vi visst i sang. Men eftersom att det var Jompas fodelsedag tvingade jag upp min kropp pa morgonen och gick till 7-eleven och kopte en kaffetarta samt toast och vatten. Frukost pa sangen fick hon, och annu en fin sang av mig. Presenter delades aven ut. Tva stycken deodoranter och ett presentkort pa en bucket var vad hon fick. Hon blev glad.
Jennifer och Jonanna nr 2 kom aven till on denna dag. Vi umgicks med dem sa gott vi kunde, innan vi tog oss tillbaka till var kara bungalow och somnade.
NYARSAFTON! Dagen borjade som alla andra dagar pa on, vi tog oss ner till standen och hangde dar fram tills dess att solen forsvann. Da var det dags for var fladiga nyarsmiddag. Grillspett och majskovlar fran ett strandstand var vad som serverades. Gottigott.
Vi kopte med oss en varsin gora-sjalv-bucket i valfri farg och bjod hem Jennifer och Johanna till vart place dar vi hade manga mysiga tjejiga timmars forfest. Nar vi hade sminkat oss och klatt pa oss och var supersnygga (eller fula, det ar svart att saga) tog vi oss ner till standen. Dar plankade vi oss in, aldrig att vi tankte betala 100 bath for att ga ner pa stranden!
Och sen ar saker och ting mest en enda rora. Vi dansade, malade oss fulla med kroppsmalning, at grillspett igen, skadade fyverkerierna, drack buckets, skickade upp rislyktor i skyn, stal hattar, traffade gamla resevanner, traffade nya resevanner och dansade lite till. Det kandes faktiskt inte som att det var sa mycket manniskor, det fanns hela tiden yta att rora sig pa. Antingen sa har jag underskattat stranden, eller sa ar inte 70 000 sa valdigt mycket manniskor?
I vilket fall som helst sa gick tiden valdigt fort och helt plotsligt tittade solen upp ur vattnet. Men inte hindrade det oss fran att fortsatta var fest och dans. Klockan 11 stangde jag ogonen, och da hade jag hunnit ata frukost.
Jag var valdigt nyfiken pa den norra delan av on, sa darfor tog jag en rundtur pa moppe dar dagen efter medan resten av ganget lag pa stranden. Koh Phangan ar faktiskt en valdigt vacker o bara man kommer bort lite fran sjalva partyomradet. Har inga problem med att aka tillbaka dit. Vilket vi planerar att gora infor nasta Full Moon den 30 jan. Da ska aven David fa uppleva partyt.
Vi tog en lugn kvall och sa hej da till Jennifer och Johanna som snart ar pa vag hem till Sverige. Vi sa aven hej da till Sandra och company som vi far traffa igen pa Phi Phi. Markligt det dar med avsked, det blir sa valdigt manga av dem. Lika trakigt varje gang.
Hur som helst, vi hade det valdigt bra pa Koh Phangan och va traffade en valdans massa trevligt folk. Ak dit!
Ronja
Tva veckor pa Koh Tao
Tillbaka och tillsammans i Bangkok
Nar jag och Johanna hade aterhamtat oss fran flygningen gick vi ut at middag och sen gjorde vi bangkok by night. Vi hamnade pa ett stalle med liveband dar vi snabbt intog grupie-roller. Vi stod langst fram vid scenen och oste hela natten lang till en massa coverlatar. Johanna blev kar i sangaren. Han var thai. Haha.
Nasta dag tog vi en lang sovmorgon och nar vi kande oss som manniskor igen akte vi till Central World, en stor shopping galleria. Vi fick se en annan del av Bangkok. Tidigare har vi endast hallt oss i omradet runt Kohsan road, dar det vimlar av backpackers och smutsiga klad- och matstand. Otrolig kontrast. Vi gillade det, och kande oss lite som hemma nar vi gick omkring bland alla dyra markesaffaren och tranade efter klader. Synd bara att vi var svettiga och inte alls lika uppkladda som resten av manniskorna i byggnaden.
Malet med trippen till Cetral World var ett biobesok. Som vi hade vantat pa detta biobesok. Antligen fick vi se vara alskade pojkvanner pa bioduken. New Moon sag vi. Jag dejtade Eddan, medan Johanna satt brevid och dejtade Jake. Aaaah sa mysigt vi hade det pa var dubblisdejt!
Nar vi kom tillbaka till vart hostel lag David dar och sov. Glatt aterseende. Vi firade det med att ata pa Burger King tillsammans.
Sen var det shoppingdag och tempeldag som stod pa schemat.
God Jul
Arets Luciakandidater

Kandidat 1.

Kandidat 2.

Kandidat 3.
Varsagod att rosta!
Live fran Koh Chang
Ska borja med a saga att sa har langt har det gatt bra att resa sjalv. Sjalvklart saknar jag tjejerna. Sarskilt nar jag upptacker att jag gatt runt med matrester i mungiporna hela dagen eller nar jag rakar se att min skugga har en cirka 10cm lang Stig Helmer. Som tur ar mots vi upp igen snart.
Nar jag anlande till Koh Chang hade solen gatt ner for lange sedan, det var back svart. Checkade in pa forsta basta bungalowstalle som visade sig vara ganska schysst. Man ska ha klart for sig att det ar inte sa latt att sova har da musiken garna dunkar till 4 pa natten. Men det var ingen storre skillnad till mot vad det brukar lata nar jag delar rum med mina kara resekamrater ;) Sa jag somnade ratt snabbt.
Foljande dag gjorde jag som resten av alla soldyrkare pa denna o, attakerade stranden! Det anda man kunde anmarka var att vattnet knappt svalkade nagonting. Men det kan man val leva med.
Det tog inte lang tid innan det kom fram en svensk till mig och fragade om jag hette David. Visade sig vara Frida och Pierre fran kara Sodertalje. Mini liten varld. Men trevligt trevligt.
Har aven passat pa att hyra scooter. Hur kul som helst! Racade runt i 80km\h hela dagen. Creed till mig att jag hela tiden hade hjalm(var i princip den anda scooterforaren pa hela on som hade det). Kandes att det var nodvandigt da man ibland kom pa sig sjalv korandes hogertrafik. Lite farligt nar alla andra korde vanstertrafik. Hojdpunkten var nar jag kopte en supergod 7\11 toast som avnjots uppe bland bergen med utsikt over hela White Sand Beach. Living the dream!
Nu orkar jag inte mer. Over and Out\ David

Koh Chang.

Jag har det bra.

"I feel the need.....the need for speed!"

En solnedgang.
Chiang Mai och trekking (4-9/11-09)
Dag numero tva begav vi oss ut i djungeln pa en tredagars trekking. Gruppen bestod av mig, Ronja, David, Casey fran Kanada och Daniel fran Chile. Var guide hette Jet Lee, en riktigt mowgli. Trekking till ara hade vi lanat ryggsackar fram BMP. De var formodligen anvanda av cirka 87497 stycken stora och svettiga karlar innan oss. Med avsmak satte vi pa oss dessa sackar och borjade med att ga i tre timmar. Uppfor. Pa vagen visade Lee oss olika djungeltrick, sa som naturligt lappstift, hattar av bananblad och andra haftiga saker. Efter tre timmar i sol och uppforsbacke kom vi antligen fram till den lilla byn uppe i bergen dar vi skulle overnatta. Lee lagade kycklinggryta, som jag och Ronja at mest av. Vi ater alltid mest och fortast. Ronja spiller varje gang, och maste tvatta mycket oftare an vi andra. Hur som helst, efter mater plockades majapipan fram. Casey blev hog och Daniel satt uppe hela natten med Lee. Det var det. Under natten korde Ronja en stenhard sked pa mig, och vi holl darfor varmen ratt bra dar i djungelkylan under vart myggnat.
Morgonen darpa fortsatte vandringen. Den har gangen nedfor, men minst lika anstrangande. Stigarna gick langs med stup, floder och vattenfall. Lite liansvingande hann vi aven med. Denna dag stannade vi till och badade i tva olika vattenfall, lyx. Nere vid floden lag ett elephant camp, och ett bambukast bort stannade vi for natten. Vi hade golv, men bara tre vaggar. Den vagglosa sidan vatte mot floden. Vi at middag, tittade pa eldflugor, och drack en massa Chang. Efter det plockade Lee fram sin bambubong. Vi forsokte leka "15", men Lee och Daniel var for troga for att rakna.
Nasta morgon vaknade jag forst, sa gick ner till floden. Och se dar, en elefant badade i vattenbrynet. Da trivdes jag ganska bra. Nar de andra vaknade at vi gemensam frulle bestaende av annanas, toast och scrambled eggs. Plotsligt kom en elefant pa besok, sa vi gav henne annanasskalen. Det visade sig sedan att det var ju min och Ronjas elefant som stod dar. I en smidig rorelse hoppade vi upp pa ryggen och gick i sakta mak framat. Var elefantkaravan forsatte pa smala stigar genom djungeln, tills vi kom fram till floden igen. Dar stod en gummiflotte och vantade. Vi korde wild water rafting niva ett nerfor flodens "vilda" partier och hoppade sedan over till bambuflottar. Vi satt direkt pa bambupinnarna och flotten holl pa att sjunka flera ganger. Till sist kom vi till en restaurang dar vi at lunch, for att sedan saga hejda till Lee, tranga in oss alldeles for manga i en tuktuk och aka tillbaka till Chiang Mai.
Senare pa kvallen motte vi upp vara djungelkamrater och tog en ol i var hotellbar. Charlotte befann sig pa en bar innanfor murarna, dit vi andra tog en tuktuk. Val dar mottes vi av en roof top bar dar skor var forbjudet och reggaemusik dunkade ur hogtalarna. Gillar't. Kul att traffa Charlotte igen! Natten slutade med att jag forsvann, och hade nyckeln med mig. Ronja och David at toast och vantade pa battre tider, vilket kom senare.
Sista dagen spenderades vid poolen. Vi var ute i god tid, kopte solkram, smorjde in oss for glatta livet och gick med god installning till poolomradet. Dar fanns det bara platser i skuggan kvar, med glada var vi andra. Det var trots allt sa nara beachen vi kommit sedan vi lamnade Malarbadet bakom oss. Det blev en lang pooldag, som slutade med att David var krafta och hade annu tatare fraknar. Jag sjalv fick ingen farg over huvud taget, snopet. Kan bero pa att den enda solkram som fanns var den med faktor tusen. Nyduschade akte vi en svang till nightmarket, men kom pa andra tankar och slank in pa ett massagestalle. Vi alla tog classic thai body massage, och blev i en timme bojda at alla hall. Min rygg knackte till och med, vilket jag aldrig forut lyckats astadkomma. Efterat kande vi oss mjuka. Kanner spontant; mer massage at folket.
En myggig natt senare packade vi vara ryggsackar och lamnade BMP bakom oss. Det tog sex timmar att ta sig till Thailands gransstad mot Laos, Chiang Khong. Dar var vi tvungna att spendera natten, innan vi kunde ta oss over till Laos. Vi hamnade pa ett hostel som verkade okej. Var rum var daremot inte vad vi raknat med. Sangarna existerade inte, utan vi fick varsin madrass pa golvet i ett rosa massagerum. Vajert. Vart handfat hade inget avloppsror undertill, sa vi kunde tvatta bade fotter och hander samtidigt i det, smidigt tyckte Ronja. I sidenlakan och myggnat somnade vi gott. Nasta dag vantade Laos.
Slash djungeljompa.

Djungelkrona - cheack. Bambugastav - cheack.

Plotsligt stannade Lee och borjade grava fram den har krabaten ur dess hal till hem bredvid vagen.

Elefanttrekking. Elefanten har tappat sitt oga.

En liten elefantparvel.

Sektronja tander ljus i olburkar.

Stekarn.

Bad i vattenfall.

Fint.

Elefantbad i floden.

Gruppbild innan farval. Ronja gor sin kacka pose.

Charlotte och David pa reggaebar.

Stekarn. Igen.

Ronja simmar over medvetslos David.

Tummen upp.

Sa har kan man bo!

Praktiskt!
Snabbis i Bangkok (1-3/11-09)
Utvilade och pigga begav vi oss till en resebyra och bokade tag upp till Chiang Mai och en djungeltur. Sedan firade vi Loy Krathong tillsammans med alla thailandare. Vi skickade ut sma brinnande blombatar pa floden med vara onda andar i. Lite av en folkfest var det. Spannande med thailands kultur.
For var sista dag i Bangkok hade vi bokat en dagsutflykt. Three-in-one, great.
Vart fosta stopp var Floating market, alltsa en flytande marknad. Det var massor av sota damer som satt i sina sma batar och salde hemmagjorda varrullar eller turistiga krimskramsgrejer som ingen egentligen vill ha.
In i minibussen igen och vidare till The bridge over the river Kwai. Spannande krigsbro som jag egentligen inte vet sa mycket om. Allmannbildningen svek mig dar. Jag larde mig i alla fall att en valdans manga fangar fran olika lander skickades till Thailand for att bygga denna bro, och att manga dog. That's it.
Vart sista stopp var Tigertemplet i Kanchanaburi. Det var vart den sex timmar langa bilresan dit. Vi myste forst med de stora tigrarna, och sedan med de sma. Det ar svart att saga hur drogade de var, men de flesta verkade faktiskt vara ganska klara i skallen och pa hugget. Vi fick akta oss for att inte bli uppatna. Johanna blev nafsade pa benet flera ganger av en tigerminsting. Vi skrev sjalvklart pa ett papper innan vi gick in dar vi bekraftade att vi gick in pa egen risk och att det ar varat ansvar ifall att vi skulle bli uppatna. Living on the edge.
Lang resa tillbaka till Bangkok. Bilen slappte av oss pa tagstationen dar vi motte upp Charlotte, annu en engelsk tjej fran Roam China. Vi tog tillsammans ett nattag till Chiang Mai. Till var forvaning var taget bekvamare an de vi akt med i Kina. Vi fick ett eget litet krypin och baddarna var bredare. Daremot blinkade lampan i taket konstant. Epilepsivarning pa den.
Ronja

Blombat.

Liten Johanna, stor tiger.

Stor David, liten tiger.

Stor Ronja, stor tiger.
Killen med koll.
1. Ipoden pa ett internetcafe
2. Kameran pa en bank mitt i stan
3. Stora ryggsacken i en transferbuss
4. Visitkorthallaren.
5. Kanken.. overallt och hela tiden. Det ar som att jag har tva Kankar att halla koll pa..
Slarver, slarver! / Ronja