What we do in this trip, echoes in eternity

Vi motte upp Jenni pa stationen i Irkutsk och hoppade glatt pa taget som antligen skulle ta oss fran Ryssland. Vi var alla fyra valdigt trotta sa hysteriska skrattanfall kom gang pa gang. Kan ocksa bero pa allt socker vi at. Sockerkick pa den! Den har gangen hamnade vi i den kinesiska delen av taget, tillskillnad fran var forra tur da varan kupe var i den ryska delen. Vi foredrag den ryska, trots alla markliga ryssar. Den var mer hemtrevlig och luktade inte kiss. Det gjorde namligen vagnen vi hamnade i nu. En sadan pataglig kisslukt har vi nog aldrig kannt.

Pa mandag morgon vaknade vi av att taget stannade. Vi hade inte riktigt nagon koll pa vart vi var nagonstans sa vi skyndade upp och ut ur taget for att andas lite frisk luft och stracka pa benen. David sprang ivag pa ett litet mission for att se vart vi var nagonstans. Vi andra tre stod kvar och var nojiga over att han inte skulle hinna med utan bli kvar dar pa stationen. Han gick bara langre och langre bort och jag blev superirriterad pa att han var sa dum som inte kom tillbaka. Mitt morgonhumor ar inte det basta. Jag har dock lyckats tygla det otroligt bra hittills, tycker jag sjalv i alla fall.

Nar han tillslut kommer tillbaka berattar han att vi inte har nagot lok, sa han hade dragit slutsatsen att vi troligtvis skulle bli kvar dar ett tag. Nudelfrulle i solen.

Det visade sig att vi var framme vid Nausjkij, vid den ryska gransen, stoppet var pa ca fyra timmar. Vi tog en promenad och spanade in omradet. Det fanns inte speciellt mycket att se. Lite kor som hade gatt vilse och stod mitt pa vagen, och en marknad dar de salde en massa skrap. Jag tog tillfallet i akt och kopte skrap. Fast det var bra skrap. Jag kopte mig en mossa for att klara av kylan pa den mongoliska steppen. Jag tror att jag inte har fatt loss, det har inte kliat natt an.

Nar vi kom tillbaka till tagstationen for att dumpa av lite saker i kupen motte vi en marklig syn. Var vagn var pa vag ifran oss. Var vagn som var den sista, hade lossats fran taget och var pa vag tillbaka till Ryssland. Paniken kom lite smygande. David fick upp en valdig fart i ett forsok att springa ikapp var vagn. Vi andra stod mest och kande oss valdigt snopna och lite smatt uppgivna. Hur hamnade vi har... igen.

Vagnen kom tillbaka, och vi hoppade pa den i tron pa att vi nu var i sakerhet. Vi laste, sov och at lite. Vi vagade absolut inte lamna vagnen. Men tillslut gick jag och Johanna anda ut for att ta lite luft och da marker vi att var vagn an en gang ar ensam. Skillnaden ar bara att den har gangen har taget akt och vi statt kvar. Ensamna kvar i Ryssland tanker vi och deppar ihop for nagra sekunder, tills vi moter nagra passagerare som ocksa var pa vag till Mongoliet och vi kommer tillsammans fram till att var vagn ar den enda som ska dit. Darfor var vi ensamna kvar. Det markliga var dock att vi inte hade nagot lok.

Det var passkontroll som stod nast pa tur. Jag brot mitt lofte till Ase och lamnade ifran mig passet annu en gang. Forlat for det. Vi kande att vi inte riktigt hade nagot val. Sa forhoppningsvis ar vara identiteter inte kopierade. Vi fick tillbaka passen med en stampel i.

Vi fick sedan antligen lamna Ryssland bakom oss. Vi slappnade av lite men det skulle vi inte ha gjort. Vi kom fram till Mongoliets grans och det var dags for nasta passkontroll. Har var det en dam i Hitlers fotspar som kom och ville ha vara pass. Vi gav ifran oss dem annu en gang, och fick tillbaka dem med en stampel i.

Nar vi skulle lamna in customs declaration hade vi inte skrivit i hur mycket pengar vi hade med oss in i landet, av den enkla anledningen att vi inte forstod att man skulle fylla i det. Alla de dar blanketterna ar ratt kluriga att fylla i, speciellt nar man at bevakad av Hitlerdamen kan jag lova. Sa vi lamnade in lapparna utan den informationen, da blev hon arg och kastade tillbaka vara lappar och gjorde det dar "vad-knappa-ni-ar-tecknet" med fingret mot huvudet. Som man gjorde nar man gick pa dagis och retades med varandra. Kocko-kocko typ..

Vi forsokte forsta vad hon ville att vi skulle skriva men hon kunde knappt engelska, och anklagade hela tiden oss for att inte forsta engelska. Vi blev upprorda. Annu mer upprorda blev vi nar vi helt plosligt fick en boter pa 20 000 tugrik. Johanna rot till, saklart. Man kunde nastan kanna i luften hur arg hon var. Hur argt som helst kandes det. Vi andra kande att det var fel tidpunkt att sta upp for rattvisan. Det var trots allt Hitlerdamen som hade makten om hurvida vi far komma in i landet. Sa vi lugnade ner Johanna lite, eller jag tar pa mig den. David forvarrade mest situationen genom att forsoka betala hennes boter. Johannas ilska fick iaf Hitlerdamen att sanka botern till 10 000 tugrik, det ar ca 70 kronor, daremot var hon inte glad. Hennes evileyes riktigt krop in under skinnet. Det stoppet gick pa ca tre timmar.

Stamningen var riktigt lag efter det stoppet. I tyst samforstand med Johanna haller jag upp var 15 kroners vodka i tva glas och vi dranker vara forluster. Vi holl oss borta fran vodkan under hela vistelsen i Ryssland, det ar imponerande eftersom att vodkan bokstavligt talat flodar i det landet.

Efter en stund kandes allt lite battre och man kunde under kvallen skymta nagra leenden i var kupe. Tank vilka underverk vodkan kan gora.

Nastarovio / Ronja

Jahapp, bara vi kvar da..

Det var ett x antal fler vagnar har efter forut.

Tagresan har varit smartfri. Vi har stott pa en hel del spannande ryssar som, trots att vi inte forstar ett ord av vad de sager, aldrig slutar att prata. Forsta natten sov det en ryss i var kupe, han gjorde inte mycket vasen av sig sa vi markte knappt av honom. Johanna at dock frulle med honom. Det tyckte hon var mysigt. Hoho.
Vi traffade sen en svensk tjej, supersota Jenni. Vi fixa o trixa lite sa att hon kunde flyttade in hos oss nar var ryss hoppade av. Vi fyra har tillbringat langa stunder i var kupe och bara haft det bra. Det finns en del andra svenskar pa taget som vi har bekantas oss lite med ocksa. Alltid trevligt att traffa pa lite landsman.
Maten pa taget har inte varit nagon hit. Vi at i restaurangvagnen en dag, da var det enda som erbjods en valdigt suspekt soppa. Den smakade helt okej, men vi vill helst inte veta vad den inneholl. Annars har vi mest levt pa nudlar, chips och choklad.

Tidsomstallningen har blivit valdigt forvirrande for oss. Pa taget var det inga problem, da sov man nar man var trott och at nar man var hungrig, men igar nar vi hoppade av taget i Irkutsk blev det jobbigt. Enligt Moskvatid (vilket tagtidtabellen gar efter) var klockan 00.15, laggdags. Men lokaltid var klockan 05.15, tidig morgon. Vi forsokte sova lite innan vi hoppade av taget, men det gick sisadar. Vi hade for inte allt for lange sedan vaknat.

Under hela resan har det varit ganska varmt da vi har hoppat av taget pa stationerna vi har stannat vid. Men nu, klockan fem pa morgonen mitt i Sibiren var det svinkallt och kolsvart. Vi var inte riktigt beredda pa denna kyla sa det kom lite som en chock for oss. Som ni kanske vet hade vi bokat familjeboende i Irkutsk, vi skulle alltsa bo hemma hos en familj. Mysigt tankte vi... eller?

Pa hostelet i Moskva fick vi reda pa att ingen skulle komma och mota oss pa stationen i Irkutsk, men att det skulle finnas en tjej pa taget, var Jenni, som ocksa skulle hoppa av dar och bli hamtad av en guide. Tania lovade att guiden skulle hjalpa oss att hitta ratt. Det var bara det att nar vi moter upp Jennis guide har hon ingen aning om att vi ens existerar och vet inte alls vart vi ska nagonstans. Men hon hjalpte oss sa gott det gick.
Pa papperna vi hade fatt stod tva adresser. Den ena ledde oss till en lyxhotell dar hon forst trodde att vi skulle bo. Valdigt skeptiska gick vi in och horde oss for vart vi hade hamnat. Det visade sig att nagon fran det hotellet hade bokat vart familjeboende och det var darfor som den adressen stod med. Receptionisten dar gav oss en karta som ledde till den andra adressen pa vart bokningspapper. Jaha, da var det bara att borja ga.. i den morka sibiriska natten.

Kartan tog oss till ett slumomrade, dav inte en enda manniska syntes till. Vi blev lite smatt nervosa over att behova tillbringa natten/morgonen ute i kylan. Efter att ha gatt runt huset och inspekterat alla dorrar en stund bestamde vi oss for att ga tillbaka till hotellet. Som tur var hade inte Jenni och hennes guide hunnit akt darifran annu, sa vi kravde att guiden visade oss ratt stalle och sag till att vi kom in. Snall som hon var sa gjorde hon det. Det visade sig att vi hade varit vid ratt hus, och att hon pa nagot satt (vi blundade, men fick sedan hora att de hade en hemlig KGB kod som funkade... mystisk chauffor, typiskt Ryssland) fick upp dorren och kunde ringa pa hos var familj. Trappuppgangen var inte speciellt trevlig men nar vi val kom in i lagenheten dar vi skulle bo var det valdigt fint. Vi fick aldrig veta om kvinnan som bodde i lagenheten hade vantat oss eller inte. Hon oppnade dorren alldeles nyvaken och korde ut sin son fran hans rum sa att David kunde fa en sangplats. Vi sov gott i nagra timmar tills dess att solen gick upp.

Dar ute i kylan var vi sa fruktansvart arga pa allt som heter STA och BasInternational. Hur hade dom tankt sig att vi skulle ha hittat? Det var endast tur att vi traffade Jenni, hade vi inte gjort det hade vi statt pa Irkutsk station klockan fem pa morgonen, utan ett fordon, utan karta, utan nagot telefonnummer att ringa, ja till och med utan namnet pa familjen vi skulle bo hos. Det enda vi hade var tva adresser, som var skrivna pa engelska vilket gor det valdigt svar for alla ryssar att tyda.
Ilskan har nu lagt sig, vi kom ju trots allt fram tillslut. Men vi planerar att skriva arga mail till vara resekontakter.

Efter att ha sovit lite och fatt duscha, vilket vi alla hade langtat efter att fa gora, gick vi ut och handlade lite frukost. Den avnjot vi pa en parkbank i solen. Skont, men kallt. Vi tog sedan en promenad till busstationen darifran det skulle ga bussar till Listvyanka, en liten stad intill Bajkalsjon.
Pa stationen kunde ingen varken prata eller forsta engelska, men till sist forstod vi att vi skulle vanta pa minibussar som skulle ta oss till sjon. Markligt system. Det var ganska lang ko till dessa minibussar och alla trangde sig fran alla hall. Det var nagra tanter som jag ar helt saker pa stod bakom oss i kon, jag hade lagt marke till en av dem pa grund av hennes alla blingblingharspannen. Helt plosligt stod dem brevid oss och inte nog med det, de sa at oss att stalla oss langts bak for att dem ansag att vi hade trangt oss. Da mina vanner, da tande Johanna till och blev dunderarg! Och det hela forbattrades inte av att tanterna hann in bilen innan oss och satt sedan dar och hanlog at Johanna nar vi inte kom med i den bussen. Jag och Dave tog inte det hela lika hart, men tyckte sjalvklart att det var roligt att Johanna var sa arg, sa vi forvarrade situationen lite genom att borja retas sa att Johanna blev annu argare.

Efter en stund kom en ny buss som vi var forst att hoppa in i. Vi var alla ganska trotta efter nattens bravader sa vi somnade alla tre och vaknade strax innan det var dags att hoppa av. Bussturen tog ungefar en och en halv timme. Nar vi tittade ut genom fonstret kande vi alla tre att det var vart resan dit. Det var sa otroligt vacker natur. Sjon lag dar fint och stilla omringad av hoga berg. Vi kande bara frid! Till och med Johanna. Vi behovde fa se nagot vackert i detta land, hittills har vi mest kannt att Ryssland inte ar vart land riktigt. Inte alls faktiskt.
Vi hade hort att batturerna skulle vara fina, sa nar kaptenen pa narmsta bat vinkade at oss hoppade vi pa hans bat, utan att veta varken hur lange vi skulle vara ute eller vad det skulle kosta. Lite spontant gjort dar. Vi var ute ca en timme och det kostade inte mycket alls. Lyckad tur.
Sen gick vi runt och spanade in marknader dar det fanns allt fran rokt fisk till huvudmassorer. Vi at grillade kottspatt som en tant med guldtander grillade at oss pa stranden. Solen sken hela dagen och allt kandes bra.

Nu sitter vi alla tre har pa ett internetcafe i Irkutsk och ska snart ga ut och kopa lite godsaker som vi kan fortara pa taget. Det avgar ikvall klockan nio. Vi har langtat tillbaka lite till taget, och dess trygghet. Ryssland o Ryssland, vad ar detta for land egenligen? Hur hamnade vi har?

Jag forstar om ni inte orkade lasa igenom allt det dar. Jag har nu fatt skrivkramp.
From Russia with love. Ronja



Mmm, "middag".



Granden vi kom till tidig morgon i Irkutsk. Var port langst till vanster.



Lagenheten innuti, i dagsljus. Lite battre an vi trott.



Rossiskaja i dagsljus. Resekamrater pa vag hem fran 'matbutiken'.



Den lilla marknaden i Listvyanka. Mest fisk och smycken dar.



Tidsfordriv i Irkutsk.



Fina Bajkalsjon. Och David.



Vilse efter after-skin hamnade vi pa en bat ute i Bajkalsjon..?



Tror vi fick med hela kostcirkeln.



Sot liten babushka.

Imorse vaknade vi av att Tania knackar pa och levererar tagbiljetter en timme tidigare an bestamt. Eller ja, de andra vaknade iaf. Jag sov.
Efter en frukost pa Rysslands motsvarighet till Subwayvar det dags att ga ut och gora Moskva. Vi tog en promenad till Roda Torget, dar motte vi det harliga ryska vadret. Sporegn. Min storsta tabbe hittills ar att lamna regnkladerna hemma. Blota och mysiga gick vi in och halsade pa balsamerade Lenin. Valdigt stelt och morkt stalle. Men dar lag han iaf. Sags det. Vi tog ocksa en titt pa Vassekatedralen, Bolshoj, Kreml och akte lite tunnelbana. Valdans hog klass pa tunnelbanans alla stationer, utom just den som vi hade blivit rekomenderade att stanna vid. Lite snopet att hoppa av vid den fulaste stationen av dem alla. Antingen lurade Tania oss, eller sa var vi for trotta for att forsta varfor vi skulle besoka just den stationen.
Vi har endast atit Amerikans mat an sa lange, ganska kasst av oss att inte vara mer oppna infor den harliga ryska matkulturen/ Men det blir annat pa taget!





Nu ar det dags for oss att rora oss mot stationen darifran Transibiriska gar. Det ska bli spannande att se om vi hittar dit. De ryska vindarna har inte riktigt blast at vart hall om vi sager sa. Men humoret ar pa topp anda.

Dags att ta ett ryck med Kanken! Ronja

Efter att ha sagt hejda till familj och vanner pa Arlanda imorse sa satte vi oss pa ett plan med destination Moskva. Aeroflot, saklart. Det mesta pa planet satt lite snett och vint, dessutom lat golvet orovackande mycket.. Men fram kom vi! Efter att ha suttit pa ett alldeles for litet utrymme med alldeles for manga svettiga ryssar var det ratt skont att komma darifran. Vi bestamde oss for att ta Aeroflot express direkt in till Moskva, istallet for att haka pa nagan av alla taxisnubbar som star i varje horn och lurar. Nar vi val hittat biljettkassan sa fick bara David en biljett, sen vagrade satryssen ge oss andra nagra. Sa med fem minuter till tagets avgang stod bara David med en biljett i handen. Handlingskraftiga som vi ar bytta vi kassa, kopte tva biljetter och sprang till taget, som for ovrigt gick i typ 30 km/h. Det tog alltsa lite tid att komma in till Moskva och nar vi dar skulle hitta till tunnelbanan som skulle ta oss till vart hostel sa irrade vi omkring hur lange som helst. Det var en mystisk man som drog tag i min ryggsack och sa nagot pa ryska. Allt star pa ryska overallt!! Jakla land att inte ha info pa engelska, och att ingen heller kan kommunicera pa nagot annat sprak an just ryska. Till sist hittade vi ratt och fick hjalp av en sot liten ryska som knappt kunde engelska hon heller, men hjalpsam var hon i alla fall. Vi kom ner till tunnelbanan, letade efter ratt linje, akte for langt, akte tillbaka, hittade ratt linje att byta till, och kom faktiskt fram till Smolenskaya. Har sitter vi nu pa vart hostel. Men finns det nagon bokning pa oss?? Njet. Vi far se hur det har slutar. Tjejen i receptionen sager att vi inte ens ar med i systemet, men forsoker i alla fall losa det genom att flytta runt lite andra folk har pa hostelet, for att vi ska fall bo alla i samma rum. Nagot annat accepteras icke.







Kanske Roda Torget nu da!!!!! Det har far losa sig till ikvall. Vara biljetter till Transsibiriska ska levereras hit till hostelet klockan tio imorgonbitti och tagat gar halv tio pa kvallen.

Prrrrrvjet. Johanna