What we do in this trip, echoes in eternity

Tagresan har varit smartfri. Vi har stott pa en hel del spannande ryssar som, trots att vi inte forstar ett ord av vad de sager, aldrig slutar att prata. Forsta natten sov det en ryss i var kupe, han gjorde inte mycket vasen av sig sa vi markte knappt av honom. Johanna at dock frulle med honom. Det tyckte hon var mysigt. Hoho.
Vi traffade sen en svensk tjej, supersota Jenni. Vi fixa o trixa lite sa att hon kunde flyttade in hos oss nar var ryss hoppade av. Vi fyra har tillbringat langa stunder i var kupe och bara haft det bra. Det finns en del andra svenskar pa taget som vi har bekantas oss lite med ocksa. Alltid trevligt att traffa pa lite landsman.
Maten pa taget har inte varit nagon hit. Vi at i restaurangvagnen en dag, da var det enda som erbjods en valdigt suspekt soppa. Den smakade helt okej, men vi vill helst inte veta vad den inneholl. Annars har vi mest levt pa nudlar, chips och choklad.

Tidsomstallningen har blivit valdigt forvirrande for oss. Pa taget var det inga problem, da sov man nar man var trott och at nar man var hungrig, men igar nar vi hoppade av taget i Irkutsk blev det jobbigt. Enligt Moskvatid (vilket tagtidtabellen gar efter) var klockan 00.15, laggdags. Men lokaltid var klockan 05.15, tidig morgon. Vi forsokte sova lite innan vi hoppade av taget, men det gick sisadar. Vi hade for inte allt for lange sedan vaknat.

Under hela resan har det varit ganska varmt da vi har hoppat av taget pa stationerna vi har stannat vid. Men nu, klockan fem pa morgonen mitt i Sibiren var det svinkallt och kolsvart. Vi var inte riktigt beredda pa denna kyla sa det kom lite som en chock for oss. Som ni kanske vet hade vi bokat familjeboende i Irkutsk, vi skulle alltsa bo hemma hos en familj. Mysigt tankte vi... eller?

Pa hostelet i Moskva fick vi reda pa att ingen skulle komma och mota oss pa stationen i Irkutsk, men att det skulle finnas en tjej pa taget, var Jenni, som ocksa skulle hoppa av dar och bli hamtad av en guide. Tania lovade att guiden skulle hjalpa oss att hitta ratt. Det var bara det att nar vi moter upp Jennis guide har hon ingen aning om att vi ens existerar och vet inte alls vart vi ska nagonstans. Men hon hjalpte oss sa gott det gick.
Pa papperna vi hade fatt stod tva adresser. Den ena ledde oss till en lyxhotell dar hon forst trodde att vi skulle bo. Valdigt skeptiska gick vi in och horde oss for vart vi hade hamnat. Det visade sig att nagon fran det hotellet hade bokat vart familjeboende och det var darfor som den adressen stod med. Receptionisten dar gav oss en karta som ledde till den andra adressen pa vart bokningspapper. Jaha, da var det bara att borja ga.. i den morka sibiriska natten.

Kartan tog oss till ett slumomrade, dav inte en enda manniska syntes till. Vi blev lite smatt nervosa over att behova tillbringa natten/morgonen ute i kylan. Efter att ha gatt runt huset och inspekterat alla dorrar en stund bestamde vi oss for att ga tillbaka till hotellet. Som tur var hade inte Jenni och hennes guide hunnit akt darifran annu, sa vi kravde att guiden visade oss ratt stalle och sag till att vi kom in. Snall som hon var sa gjorde hon det. Det visade sig att vi hade varit vid ratt hus, och att hon pa nagot satt (vi blundade, men fick sedan hora att de hade en hemlig KGB kod som funkade... mystisk chauffor, typiskt Ryssland) fick upp dorren och kunde ringa pa hos var familj. Trappuppgangen var inte speciellt trevlig men nar vi val kom in i lagenheten dar vi skulle bo var det valdigt fint. Vi fick aldrig veta om kvinnan som bodde i lagenheten hade vantat oss eller inte. Hon oppnade dorren alldeles nyvaken och korde ut sin son fran hans rum sa att David kunde fa en sangplats. Vi sov gott i nagra timmar tills dess att solen gick upp.

Dar ute i kylan var vi sa fruktansvart arga pa allt som heter STA och BasInternational. Hur hade dom tankt sig att vi skulle ha hittat? Det var endast tur att vi traffade Jenni, hade vi inte gjort det hade vi statt pa Irkutsk station klockan fem pa morgonen, utan ett fordon, utan karta, utan nagot telefonnummer att ringa, ja till och med utan namnet pa familjen vi skulle bo hos. Det enda vi hade var tva adresser, som var skrivna pa engelska vilket gor det valdigt svar for alla ryssar att tyda.
Ilskan har nu lagt sig, vi kom ju trots allt fram tillslut. Men vi planerar att skriva arga mail till vara resekontakter.

Efter att ha sovit lite och fatt duscha, vilket vi alla hade langtat efter att fa gora, gick vi ut och handlade lite frukost. Den avnjot vi pa en parkbank i solen. Skont, men kallt. Vi tog sedan en promenad till busstationen darifran det skulle ga bussar till Listvyanka, en liten stad intill Bajkalsjon.
Pa stationen kunde ingen varken prata eller forsta engelska, men till sist forstod vi att vi skulle vanta pa minibussar som skulle ta oss till sjon. Markligt system. Det var ganska lang ko till dessa minibussar och alla trangde sig fran alla hall. Det var nagra tanter som jag ar helt saker pa stod bakom oss i kon, jag hade lagt marke till en av dem pa grund av hennes alla blingblingharspannen. Helt plosligt stod dem brevid oss och inte nog med det, de sa at oss att stalla oss langts bak for att dem ansag att vi hade trangt oss. Da mina vanner, da tande Johanna till och blev dunderarg! Och det hela forbattrades inte av att tanterna hann in bilen innan oss och satt sedan dar och hanlog at Johanna nar vi inte kom med i den bussen. Jag och Dave tog inte det hela lika hart, men tyckte sjalvklart att det var roligt att Johanna var sa arg, sa vi forvarrade situationen lite genom att borja retas sa att Johanna blev annu argare.

Efter en stund kom en ny buss som vi var forst att hoppa in i. Vi var alla ganska trotta efter nattens bravader sa vi somnade alla tre och vaknade strax innan det var dags att hoppa av. Bussturen tog ungefar en och en halv timme. Nar vi tittade ut genom fonstret kande vi alla tre att det var vart resan dit. Det var sa otroligt vacker natur. Sjon lag dar fint och stilla omringad av hoga berg. Vi kande bara frid! Till och med Johanna. Vi behovde fa se nagot vackert i detta land, hittills har vi mest kannt att Ryssland inte ar vart land riktigt. Inte alls faktiskt.
Vi hade hort att batturerna skulle vara fina, sa nar kaptenen pa narmsta bat vinkade at oss hoppade vi pa hans bat, utan att veta varken hur lange vi skulle vara ute eller vad det skulle kosta. Lite spontant gjort dar. Vi var ute ca en timme och det kostade inte mycket alls. Lyckad tur.
Sen gick vi runt och spanade in marknader dar det fanns allt fran rokt fisk till huvudmassorer. Vi at grillade kottspatt som en tant med guldtander grillade at oss pa stranden. Solen sken hela dagen och allt kandes bra.

Nu sitter vi alla tre har pa ett internetcafe i Irkutsk och ska snart ga ut och kopa lite godsaker som vi kan fortara pa taget. Det avgar ikvall klockan nio. Vi har langtat tillbaka lite till taget, och dess trygghet. Ryssland o Ryssland, vad ar detta for land egenligen? Hur hamnade vi har?

Jag forstar om ni inte orkade lasa igenom allt det dar. Jag har nu fatt skrivkramp.
From Russia with love. Ronja



Mmm, "middag".



Granden vi kom till tidig morgon i Irkutsk. Var port langst till vanster.



Lagenheten innuti, i dagsljus. Lite battre an vi trott.



Rossiskaja i dagsljus. Resekamrater pa vag hem fran 'matbutiken'.



Den lilla marknaden i Listvyanka. Mest fisk och smycken dar.



Tidsfordriv i Irkutsk.



Fina Bajkalsjon. Och David.



Vilse efter after-skin hamnade vi pa en bat ute i Bajkalsjon..?



Tror vi fick med hela kostcirkeln.



Sot liten babushka.