What we do in this trip, echoes in eternity

Nar vi bokade var resa med Transsibiriska jarnvagen sa fick vi inte vara biljetter forran vi var i Moskva. De levererades som bekant till vart hostel. Samma sak gallde biljetterna till Transmongoliska. Dem skulle vi fa nar vi var pa plats i Ulan Bator. Problemet var att vi inte hade nagot hostel bokat sa det var lite svart for "de oppis" att hitta oss. Det hade vi inte en tanke pa sa vi vandrade omkring hela den dar dagen i Ulan Bator och kom forst pa kvallen pa att det vore kanske bra att fa de dar biljetterna eftersom taget skulle ga kl 8 pa morgonen dagen efter. Vi foljde med Jenni till UB Guesthouse och fick dar veta att "de oppis" hade sokt oss hela dagen och undrade varfor vi inte hade hamtat biljetterna. Vi fick en beskrivning av en man pa UB var "de oppis" lag. Vi hittade absolut inte. David envisades med att leta efter, ja just, "de oppis", i en mork grand. Det lag inte dar. Men dar daremot sa kom tva eller tre mongoler fram och ville ta kort med svenska tjejer. Jaha, tanke vi och holl hart i ryggorna nar den tandlose mannen kramade hart om forst Jenni, sen Ronja. Men de var inte mycket till hjalp och vi hade fortfarande inte biljetterna. Vet inte varfor vi drar ut pa den har texten for till sist hittade vi ju faktiskt de dar jakla biljetterna. Vi fick dem hur som helst levererade till vart hostel; Golden Gobi 2. Det enda roliga ar val att mannen pa UB sa "de oppis" istallet for the office. Det var det som var kul.

Askasst bloggat. // Ronja och Johanna

Vi lever.

Med en diet bestaende av nudlar och med valdigt ojamn somn kan humoret svikta. Det ar mitt forsvar, men nekar inte till att jag blivit lite arg pa vissa oforstaende personer under tagtrippen. Lika bra att visa var skapet ska sta. Lite sa jag jobbar.

Efter en kort natt vaknade vi till liv igen av vackarklockorna. Da var klockan 05.30 och det var dags att packa vaskorna igen. 6.20 anlande taget till Mongoliets huvudstad, Ulan Bator. Vi foljde med Jenni till hennes guide for att hora om det var mojligt att klamma in oss i hennes bokning, namligen en tour till Terelj. Guiden, Mike 20 ar, sa att sa lange vi kan klamma in oss i bilen sa var det helt okej. Sagt och gjort, vi foljde med till bilen, tryckte in alla vara ryggsackar i baggeutrymmet och fick plats allihopa i baksatet. Chaufforen kunde inte engelska men Mike berattade lite om vad vi susade forbi utanfor fonstrena. Det var en timmes bilfard rakt ut i bergen pa valdigt daliga vagar, men det gjorde ingenting for vyerna var helt fantastiska. Och mer skulle vi se. Vi kom till ett omrade i parken som hette TAMIR Wellness Center. Turistvanligt land.... Kanns verkligen som att de lever pa turister. Naval, vi kom till en liten samling jurtor som lag i en dal omringad av hoga berg. Vi fick nyckel nummer tre och visades till en jurta med fyra sanger och en braskamin i mitten. Myspys.

Vi at en frukost bestaende av friterat agg och gronsaker, och begav oss sedan ut pa upptacksfard. Vilket landskap!! Blev lite klattring och onda knan, men utsikten fran klippan vi tagit oss upp pa var modan vard. Lite som i en saga. Synd att vi har sa fula klader pa alla kort, det hade blivit sa fina bilder annars. Talar val for mig sjalv nu... Och mojligtvis Ronja.

Lunchen serverades klockan ett, fyra ratters... Det blev ratt mycket for vara magar som inte atit sa mycket pa en vecka. Men vem klagar, nar vi antligen far riktig mat.

Matta och belatna var det dags att rida ut pa stappen. Hajk! Jag fick dock en hast anpassad for en fyraaring och det ser ut som om jag ska ha av hastens rygg. Dessutom ville han ata hela tiden. Vi red omkring i dalen i en timme ungefar, sedan traskade hastarna i lugn takt tillbaka och det var dags for mat igen. Hittills har vi inte forbrant nat vi atit tror jag. Sa himla inaktiva.

Middagen var tva ratters och med paltkoma la vi oss sedan i vara harda sangar och laste. Har last mer den har veckan an pa tre ar tror jag. Det var svart att halla temperaturen nagorlunda jamn. Det var antingen hundra grader eller fem grader. David hade problem med hettan och la sig pa golvet. Han vagrade efter det elda pa ordentligt sa det blev svinkallt i jurtan. En sista eldning innan sovdags hann vi med och nagonstans i bastuhettan dackade vi. Vaknade dock nagra timmar senare av extrem kyla. Ronja hade alla sina klader, inklusive mossa pa sig efter det. Vid fyra nagan gang horde David ett vasande: daaaaaviiiiiiid, eeeeld. (Smeagol). Det var Ronja som fros och David slangde in ett vedtra eller tva. Men do fire.

Da vi aterfatt varmen serverades frukosten i stora taltet. Valling... Och tonficksmorgosar med ketchup. Valdigt konstig blandning och matta blev nog ingen av oss.

Mike och hans chauffis korde in oss till stan med all packning runt halv tio och vi hangde med Jenni till UB Guesthouse. Fullt. Vi tog oss till Golden Gobi, fullt. Golden Gobi hade daremot departments en liten bit darifran, och vi foljde med en sammanbiten mongol dit. Det visade sig vara ett familjeboende, men verkade trevligt sa vi tog varsin sang och..... duschade! Lyx nufortiden. At lite nudlar, vad annars, och begav oss ut pa upptacksfard. Vi hittar ingenting, och ar mest radda for att bli ranade. Det star varningsskyltar overallt, och dessutom star det skyltar pa hostelen om att man inte ska ga ut efter tolv pa natten "for your safety". Lyckligtvis gar taget vidare imorgon. Destination Peking!

Nej nu ar det dags att ata. Ta hand om er / Johanna



Ulan Bator station en tidig morgon i oktober.



Utsikten fran toaletten.



Tva kameler bara.



Vart hem.



Schysst hallning. Sager ju att min hast var liten...



David, Johanna, Ronja, Jenni.



Vi bodde i tredje jurtan fran hoger.



Galen trafik har i Ulan Bator!



Stad med bergen i bakgrunden.