What we do in this trip, echoes in eternity

Nar vi bokade var resa med Transsibiriska jarnvagen sa fick vi inte vara biljetter forran vi var i Moskva. De levererades som bekant till vart hostel. Samma sak gallde biljetterna till Transmongoliska. Dem skulle vi fa nar vi var pa plats i Ulan Bator. Problemet var att vi inte hade nagot hostel bokat sa det var lite svart for "de oppis" att hitta oss. Det hade vi inte en tanke pa sa vi vandrade omkring hela den dar dagen i Ulan Bator och kom forst pa kvallen pa att det vore kanske bra att fa de dar biljetterna eftersom taget skulle ga kl 8 pa morgonen dagen efter. Vi foljde med Jenni till UB Guesthouse och fick dar veta att "de oppis" hade sokt oss hela dagen och undrade varfor vi inte hade hamtat biljetterna. Vi fick en beskrivning av en man pa UB var "de oppis" lag. Vi hittade absolut inte. David envisades med att leta efter, ja just, "de oppis", i en mork grand. Det lag inte dar. Men dar daremot sa kom tva eller tre mongoler fram och ville ta kort med svenska tjejer. Jaha, tanke vi och holl hart i ryggorna nar den tandlose mannen kramade hart om forst Jenni, sen Ronja. Men de var inte mycket till hjalp och vi hade fortfarande inte biljetterna. Vet inte varfor vi drar ut pa den har texten for till sist hittade vi ju faktiskt de dar jakla biljetterna. Vi fick dem hur som helst levererade till vart hostel; Golden Gobi 2. Det enda roliga ar val att mannen pa UB sa "de oppis" istallet for the office. Det var det som var kul.

Askasst bloggat. // Ronja och Johanna