Love Laos! (10-16/11-2009)

Efter en tidig frulle pa ett sunkhak pressade vi in oss i en minibuss och akte ner till 'hamnen'. Dar vantade en liten flyktingbat pa oss. Den tog oss over floden, och vips sa var vi i Laos. Har var det inga strikta passkontroller som gallde, en snabb titt i passet och sa var vi inne. Visum hade vi fixat i forvag i Thailand. Nar vi satt och vantade pa var slow boat som skulle ta oss langs Mekongfloden, kom en kille fram och berattade att vi skulle komma fram till Pak Bang Village (byn vi skulle overnatta i) valdigt sent. Han berattade aven att elekticiteten stangs av efter klockan tio. Han forsokte aven skramma oss med att varan bat antagligen skulle sjunka och att vi inte skulle hitta nagot boende i Pak Bang eftersom att vi var sa manga som skulle komma fram samtidigt. Han erbjod oss en svindyr minibuss direkt till Pak Bang som skulle ta halfen sa lang tid som baten. Vi gick nastan pa det, men tackade nej. Klart att vi skulle aka pa Mekongfloden.
Sagt och gjort, vi hoppade pa baten och satte oss pa de enda platserna som fanns kvar. Harda bankar med noll benutrymme, och dar satt vi i fem timmar. Floden slingrade sig igenom Laos fantastiska landskap, underbart!
Val i Pak Bang var det verkligen kolsvart, och mycket folk. Alla skulle sjalvklart av batarna (tre stycken) samtidigt. Vi skickade ivag dave for att ragga upp ett boende. Det ledde till att Johanna fick ta bade min och Davids ryggsackar, och jag tog Johannas megarygga och vara kankar. Sedan var det bara att borja klattra upp for en 80 graders lutande sandbacke. Det var en kamp pa liv och dod, men som tur var fanns det snalla manniskor som puttade pa bakifran. Flip flops har inte det basta fastet. David hade hur som helst hittat ett boende. Allt slutade bra.

Baten gick klockan nio dagen efter. Dagen flot pa i samma lunk som gardagen, och vi lyckades inte sno till oss de bekvama platserna den har gangen heller. Sa det var med trasmak i rumpan vi anlande till Luang Prabang pa eftermiddagen. Vi hittade oss ett hostel och gick sedan ut for att spana in stadens night market.
Vi fick kontakt med Charlotte, som ocksa befann sig i Luang Prabang. Vi motte upp henne och hennes nyfunna vanner pa en uteservering med en stor vegetarisk buffe for 5 000 kip per person (vilket motsvarar ca 5 kronor). Eftermaten bestamde vi oss for att ga vidare till ett nyoppnat stalle, Hive. Dar var det drag! Dock stanger alla barer i LP redan klockan elva. Kvallen var inte slut for oss, inte pa langa vagar. Dargor hoppade vi in, ca 20 pers, i en tuktuk som tog oss till det enda stallet som var oppet. Bowlinghallen! Det var uppenbart att det var dit man gick efter elva. Lite som kebaben efter klockan tva.. ni vet. Vi delade upp oss i lag och bowlade tills vi stupade. Jaklarns vad dalig jag ar pa att bowla! Trots att jag och min kompanion hade dubbelt sa manga chaner som alla andra gick det at skogen. Johanna som var i lag med en pizzapastapesto-italienare vann. David och Charlotte utgjorde det samsta teamet och fick ungefar noll poang.
Kvallen slutade med att jag jag utnyttjade mitt lifetimespooncard som jag sa fint har fatt av Jompen. Trots att jag hade en egen sang vaknade jag upp pa golvet i en stenhard sked med Johanna.

Nasta dag gjorde vi en utflykt till ett vattenfall/lagun som lag en bit utanfor stan. Dar svingade vi oss i lianer och badade for fulla muggar. Vi hajkade oss aven upp till toppen av vattenfallet och stod dar uppe och tittade ner pa allt det vackra. Mycket vackra saker blir det..
Det blev en valdigt lugn kvall med annu en billig veggobuffe och trevligt sallskap. Tidigt i sang.

Vi hade bokat oss en minibuss som skulle ta oss till Vang Vieng tidigt nasta morgon. Vi blev upphanmtade av en tuktuk, som jag till en borjan var valdigt otrevlig mot tills dess att jag insag att han bara ville hjalpa oss och skulle kora oss gratis till var minibuss. Morgonhumoret gjorde sig pamint. Men det ar faktiskt ganska svart att inte bli tokig pa alla dessa tuktukforare som verkligen ar pain in the ass!
Vi spenderade ca sex timmar i minibussen. Jag anstrangde mig valdigt hart for att inte krakas nar vi korde over berg och dalar pa kringelkrokiga vagar. Det lyckades. Jag och Johanna hade ipod-disco i framsatet och lat ingen annan vara med.
Nar vi kom fram till Vang Vieng gav vi oss ut pa hosteljakt och hamnade pa ett sunkigt stalle dar vi egentligen inte ville bo. Men eftersom att det var billigt sa rostade majoriteten for att vi skulle stanna dar. Vi gjorde oss alla hemmastadda i vara ackliga rum, med toadorr som inte gick att lasa, knappt ens stanga. Da galler det verkligen att kanna den man delar rum med sa att det inte blir jobbigt och att man skruvar sig for att ga och kissa.. och gjorde jag det?.. nope.. jaha.. fick jag dela rum med en frammande manniska?.. okeeej.. mysigt.
Nar vara magar skrek efter mat tog vi oss till en Ozzzzibar och sedan vidare till Rockbar pa andra sidan floden. Dar hande det grejer kan jag lova. Tyvarr tanker jag inte ga in pa nagra detaljer. Vi hade valdigt roligt, och alla overlevde.

De tva resterande dagarna agnade vi oss at TUBING. For er som inte har hort talas om det, sa ar det ett enda stort flodparty. Man hyr sig en stor tub (i storlek med ett traktordack) och flyter sedan floden ner fran bar till bar. Vid varje bar bjods det pa en valdans massa gratis molekylforeningar och det fanns linbanor som vi svingade oss ner i vattnet med. Manga plask blev det. Vi blev ocksa nermalande med kroppsfarg av alla mojliga manniskor. Jag och Johanna fick ett varsitt lila hjarta pa magen som inte ville ga bort. Det var tva galna dagar, och oj vad roligt vi hade. Bilder finns pa facebook, tror det blir bast att de stannar dar.

Under var vistelse i Laos traffade vi sa otroligt underbara manniskor som det nastan gjorde lite ont att lamna. Men det ar sa det ar nar man reser. Forhoppningsvis korsars vara vagar igen framover. Laos ar ett valdigt vackert land, med mysig befolkning. Vart favoritland an sa lange! Dit borde alla aka.

Nasta Kambodja... Ronja


Vi lever.



Ni kan sluta oroa er, Ronja och Johanna ar vid liv. David daremot.. han ar vack.

RSS 2.0