What we do in this trip, echoes in eternity

Jag tror helt arligt inte att vi kommer satta oss och blogga ikapp, sa det ar nog pa tiden att ta bort alla tomma inlagg?
Men jag kan bjuda pe en snabbresume av de senaste veckorna.. snabb och snabb.. jag ska gora mitt yttersta for att fatta mig kort.

Efter att vi hade spenderat nagra dagar i Phuket, vilket vi aldrig mer vill gora, akte vi till Phi Phi. Dar var det ganska mysigt, med alla sma kullerstensgator och barer, men det var lite infekterat av turister precis som Phuket. Mycket svenskar. Vi umgicks med Larsens och myste pa stranden, det kan handa att det blev en och annan danskvall pa beachpartyn ocksa. En snorkeltur hann vi med, och ett besok pa The beach-beachen.

Vi bokade sedan en batbiljett over till Koh Lanta, dar vi egentligen inte hade planerat att stanna men anda fastnade pa ett, for oss, lyxigt hotell. Val dar motte vi upp Frida och Pierre och bestamde oss for att lyxa i nagra dagar och bada i pool och sova i A/C-rum. En till snorklingstur blev det, och en av kvallarna hyrde vi en egen tuktuk som vi glatt korde runt i. Den var inte helt palitlig den dar tuktuken sa dte holl pa att sluta illa nagra ganger. Men vi overlevde.

Sedan tog vi oss till Koh Lipe, en paradiso nara Malaysias grans. Dar blev det manga TP-kvallar och mycket bad och sol. Vi trampade aven runt on med en trampbat och at mycket glass.

Nasta stopp var Khao Lak, mest for att vi planerade att gora en Liveabord dyktur, och att det passade bra att aka darifran. Resan dit var budget. Vi var trotta pa att alltid bli sa lurade pa pengar sa vi bestamde oss for att hitta luckan. Vilket betyder att vi inte bokade nagon resa i forvag utan akte lokalt och kopte alla biljetter pa plats. nagot vi hadanefter kommer att fortsatta gora. Det ar mycket billigare och gar manga ganger snabbare, eftersom att man slipper alla onodiga mat och shoppingstopp. hej da turistbussar!
I Khao Lak var det valdigt lugnt och tyst. Helt okej stalle. Vi fortsatte spela mycket TP och aven kort. Roligt, sa lange mitt lag vann (girlpower!). Vilket vi saklart gjorde hela tiden.

Vi vinkade av Frida och Pierre och hoppade pa var Liveaboard-bat och akte ut till Similan Islands dar fyra dagars dykning vantade oss. 14 dyk avklarade vi och vi sag en valdans massa underbara djur och vaxter dar nere. Tyvarr ingen valhaj, till Jompas besvikelse. Inga mantor heller. Daremot sag vi en liten vithaj, skoldpaddor och manga muranor och myckt mycket mer. Vi har en hel lista.
Fyra dyk per dag tar en del pa krafterna sa nar jag inte dok eller at sov jag mest. Johanna och david var lite mer sociala och larde kanna folk. Credd dar.

Tillbaka till Khao Lak och motte Fridis och Pirre. Sedan borjade vi var resa till Koh Phangan med Full moon i tankarna. Vi missade sista bussen till Surattani, darifran farjan till de ostra oarna gar. Sa vi tog en minivan-taxi dit, valdigt bekvamt var det. Sedan akte vi nattbaten over. Det var verkligen flyktingvarning pa den. Vi lag som packade sillar pa madrasser pa golvet. Vi insag att Chang och TP var det enda sattet att overleva turen.
Klockan halv sju pa morgonen var vi framme pa Phangan, pigga och glada borjade vi leta boende. Vi hade tur och hittade ett valdrigt mysigt stalle nara Full Moon-Party-stranden. Nemas problemas. Eftersom att vi den dagen hade varit pa resande fot i fyra manader var vi tvungna att fira. Det gjorde vi med dunder och brak, vi dansade tills vi stupade. Det blir oftast sa. Jag och Johanna fiskade manga exotiska firrar pa dansgolvet, och tusen bilder togs. (Tyvarr har alla vara minneskort fatt fnatt sa vi kan inte lagga upp bilder forran vi har lamnat in de pa en serios fotoaffar). Sedan hade vi en vilodag for att ladda infor Full Moon som var igar. Det blev en lyckad kvall, langt ifran lika mycket folk som det var pa nyar men dte var anda fullt overallt. Sjalvklart blev det mycket dans och kroppsmalning och sjalvlysnade brillor och neonfargade svettband och allt sadant som hor till. Vi avslutade kvallen med varldens godaste kycklingmacka. Nar jag kom hem lag David och Andreas (som vi forovrigt ocksa har traffat) och skedade under samma tacke. Myskillar. 

Idag har vi haft en sovasalangeduvill-dag och inte gjort nagot vettigt overhuvudtaget.

Jag maste saga att jag ar ganska imponerad av hur kort det har inlagget blev. Bra jobbar! / Rooonny

Jag har skaffat thai nummer, det ar mycket billigare att sms:a och ringa bade till och fran!

Johanna
+66840578461

Skype kan vi ocksa prata pa!

[email protected]
[email protected]
[email protected]

Aker man till Thailand och planerar att vara dar i mer an en manad, kan det vara ganska bra att skaffa sig ett turistvisum hemma i Sverige innan resan. Det ar nagot vi inte gjorde. Det var orsaken till att David var tvungen att aka tillbaka till Kambodja, och aven orsaken till att jag och Johanna satte oss pa en buss och akte till Kuala Lumpur i ett dygn.

Efter den langa resan mellan Koh Phangan och Phuket var vi ganska slitna, och inte speciellt sugna pa att satta oss pa nasta buss och uppleva nasta mardromsresa. Men eftersom att vi redan hade bokat en flygbiljett hem fran KL den 6 jan, sa hade vi inte sa manga andra val an att ta oss dit innan det var dags att aka darifran. Det ar namligen sa att om man aker ut ur Thailand, och sedan flyger in igen, far man 30 nya dagar att vistas i landet. Kanske inte det smidigaste sattet, men eftersom att vi inte styrde upp det dar med visum hemma fick det bli sahar.

Vi bokade en relativt dyr bussbiljett, i den ingick det bade transport med minivan och VIP-buss. Vi har tidigare fatt erfara att minivan inte ar det mest bekvama alternativet, sa darfor forsakrade vi oss om att det inte var en langre stracka vi skulle behova utharda. Vi blev lovade max en timme i minivan.

Vipps sa blev en timme, nio timmar.. Det var en gammal van, som luktade ackligt och hade noll benutrymme. Jag hamnade aven i mitten utan nackstod och ramlade ut i gangen sa fort jag somnade. Nacksparr fick jag och svettigt var det. Jag och Johanna var trotta och arga sa vi pratade inte med varandra under de nio timmarna. Mojligtvis faordiga meningen dar vi beklagade oss over situationen, men knappt ens det. Vi forsokte sova oss igenom det hela. Har ska aven tillaggas att Johanna hade fatt flu och hostade sonder lungorna brevid mig.

Vi hann aka over Malaysias grans innan det var dags att byta till bussen. Val pa bussen fick vi satena langst bak, de enda satena som inte gick att luta bakat. Vi vagrade, och satte oss langt fram i bussen. Da kom det en malaysisk kvinna och berattade for oss med myndig rost att har i Malaysia har sitter man minsann pa sina egna platser. Vi fortsatte vagra. Tillslut gav hon upp och vi somnade pa vara platser langt fram i bussen.

Vi skulle anlanda till Kuala Lumpur ca kl sex pa morgonen. Bra tankte vi, da behover vi inte betala for en natt i KL, utan ta en lang frukost och sedan borja upptacka staden. Vi kom fram kl tva pa natten.

Da skulle det bli en lite for lang frukost kande vi, och vid det har laget madde Johanna riktigt daligt. Sa vi hoppade in i en taxi som korde runt oss till en massa dyra hotell. Tillslut gav vi upp och bara tog ett. Vart budgettank gick i stopet. Vi som hade tankt spara in pengar pa boende en natt, fick istallet betala dubbelt upp. Jaklar!

Nar vi hade sovit nagra timmar, gav vi oss ut pa aventyr i KL. Vi borjade med en Donken frulle, och sedan en fika pa Starbucks. Sa mycket stillasittande aktiviter som mojligt, med hansyn till Johannas flu. Vi tog sedan en buss till Pavilion (ett enormt kopcenter) och gick pa bio. Romantisk komedi blev det, och vi kande verkligen hur feeling-good-paverkade vi blev. Vi gick sedan en kort promenad och spanade in alla hoga tuffa byggnader. Bra stad det dar, dit ska vi atervanda nar vi har mer tid och mer energi.

Klockan tio pa kvallen tog vi en buss till flygplatsen dar vi spenderade natten. Vi hann med att ata pa Donken en andra gang och sa hann vi med en till fika. Matig dag blev det allt. Jag vet inte vart vi fick energin fran, antagligen big macen, men vi satt uppe till tre och pratade och laste. Skrev listor gjorde vi ocksa, det kan vara bra att ha.

Vi sov sedan nagon timme pa fiket och checkade in klockan fem pa morgonen. Har sparade vi in et boende minsann!

Flygresan gick fint, den tog ca en timme och kostade lika mycket som var bussresa dit gjort. Den tog 22 timmar. Vi var nojda, bra rest!... NOT!

Trots alla motgangar under de har tva dygnen har vi lyckats halla humoret uppe (med undantag fran minibussturen) och vi har faktiskt haft det ganska bra.

Nar vi kom tillbaka till Phuket tog vi en taxi till familjen Larsens resort, dar vi valdgastade Davva och Johans svit. Vi tog oss ett varsitt langt varmt bad i deras stora badrum och sedan somnade vi i deras stora, rena, skona sang.

Ronja

Sletna som aldrig forr steg vi upp kl 05.30 den 2a januari 2010 och gick tillsammans med var packning ner till 7eleven, dar vi skulle bli upphamtade med taxi. Vi vantade, vantade och vantade. Nar taxin var 20 minuter sen tankte vi att vi borde kolla om det ar nagon av de dar minivansen dar borta som star och vantar pa oss. Ronja gick bort och horde med dem, och mycket riktigt, de vantade pa oss. Pa helt fel stalle, hur skulle vi kunna veta alternativt tanka att taxisnubben kanske ar dum nog att stalla sig 200 meter bort?! Innan klockan tio pa morgonen har man inte alla hastar i kanoten och indianer i stallet. Hur som helst sa satte vi oss i minivanen och akte till Thongasala hamn. Baten, som skulle ta oss till Don Sak pa fastlandet, stod redan inne. Vi gick upp pa dack dar det bara fanns nagra plaststolar kvar, men vi hittade tva bredvid varandra och satte oss. Vi var nastan onaturligt trotta och kunde knappt halla huvudena uppratt. Jag kapitulerade. La ut sarongen pa det iskalla och stenharda golvet, placerade huvudet pa ryggsacken och hatten over ansiktet. Sen sov jag, hur bra den somnen nu var. Ronja gjorde detsamma efter ett tag och vi vaknade lagom nog till da baten la till i Don Sak. Dar blev vi infosta i en buss och korda till Suratthani. Dar borjade det svettiga helvetet.

Vi kordes till bussbolagets kontor, fick vanta dar i ca 20 min, trycktes in i ytterligare en buss och kordes till en restaurang. Dar fick vi veta att en VIP-buss skulle hamta upp oss om ungefar tva timmar, och den skulle ga hela vagen till Phuket. Vi skulle vara framme i Phuket Town kl 15.30. Nar klockan var tre, och vi alltsa hade vantat i tre timmar, skulle vi ta tuktuk till, hor och hapna, bussbolagets kontor!! Vi hade alltsa inte kommit nanstans och vi skulle vara framme om 10 min. Vajert.. Grejen ar den att efter att ha pratat med folk sa gar det allt som oftast till sa har. Da ar strackan Koh Phangan - Phuket en av de vanligaste i Thailand!! Sjukt. Hur som helst, vi togs till kontoret, vantade dar ett tag och sen kom antligen bussen. Alla vaskor fick inte plats i packutrymmena, sa det lag vaskor i hela mittgangen. Och sjalvklart kom vi inte fram till Phuket Town pa eftermiddagen, utan vi kom fram strax efter nio pa kvallen. Vi traffade inte helt otippat nagra svenskar och delade en minibuss till Patong. Letade boende och hittade till sist ett minilitet rum med en 1.05 sang, air-con och varmvattensdusch. Taget. Fasiken vad vi fick skeda den natten! Innan vi somnade hann vi dock ga langs med Bangla Road dar chartersvennar och vasterlandska medelalders man trangdes med prostituerade, knarklangare, varaner och bucketsforsaljare. Det gar inte att understryka nog hur mikroskopiskt lite gladje vi kande da. Kort sagt, stallet ar motbjudande och atervanda kanns inte som ett alternativ.

Morgonen efter at vi frulle pa Subway och bokade bussbiljett till Kuala Lumpur. Vi fixade namligen inte tva manaders gratis visum i Sverige, och far da bara 30 dagar flygvagen och 15 dagar landvagen. Darfor bestamde sig jag och Ronja for att kora en Visa run till KL. Nar biljetten var bokad tog vi tuktuk till Kamala beach och traffade en glad David, da familjen ar har under tva veckor. Vi at lunch och bestamde oss sedan for att folja med dem till Phuket Town. Vi gick runt pa en stor marknad i nagra timmar, men nar det borjade osregna tog jag, Johan och David en massage istallet. Pa tillbaka vagen kandes inte tuktuk som ett alternativ sa som tur var fick vi tag i en minibuss. Pa vagen till Kamala stannde vi i Patong dar jag och Ronja sprang in och snabbpackade ner alla vara grejer i bade kank och rygga, sen sprang vi ut till bussen igen. Vi akte med till Larsen och lamnade de stora ryggsackarna dar, packade det viktigaste for en resa pa 48 timmar och tog tuktuk tillbaka till Patong. Skedade stenhart hela kvallen och gick upp i ottan for att satta oss pa en sketen minivan. Vad gor man inte. Den dagen blev jag sjuk.

Johanna

Jag har fatt den svara uppgiften att beskriva hur Full Moon/Nyar var. Vi far se hur det gar.

I ar intraffade Full moon samtidigt som nyarsafton, nagot som inte har hant pa 24 ar och darfor ska firas med dunder och brak pa Koh Phangan. Kul tankte jag och Johanna och akte dit! Vi hade inte bokat nagot boende innan, eftersom att allt har varit fullbokat i ungefar tre manader. Sa vi satte oss pa farjan fran Koh Tao och akte over till grannon i hopp om att hitta nagonstans att sova de narmsta natterna.
Vi trycktes in i en tuktuk-taxi med sakert tio andra och akte sedan ner till sodra delen av on, vi blev avslappta i narheten av Haad Rin (Full moon party stranden). Dar satte var jakt efter boende igang. Om jag ska vara arlig hade vi vantat oss flera timmars sokande, men det gick relativt smartfritt och efter ca en timme hade vi en liten gullig bungalow. Inget extra, men vi var nojda. Innan dess hann vi bli erbjudna att sova inne i en frisersalong och bakom en restaurang. Vi overvagde frisersalongen, men tackade artigt nej.

Vi var trotta efter allt flyttande och vara vilda dagar pa Koh Tao, sa vi gick och la oss tidigt den kvallen. Dock vaknade vi upp av att fyra tjejer sprang omkring ute i tradgarden och ropade Ronja. Nar det knackade pa dorren forstod jag att det var visst mitt namn de ropade, sa jag oppnar och se dar, Sandra, Sofia, Sussie och Jessica hade kommit pa besok. Jag fick nagra blota kramar (tjejerna kom direkt fran poolpartyt), utvaxlade nagra ord och sen lat de mig somna om igen.

Dagen darpa sags vi igen pa standen. Da var jag lite piggare sa vi fick ut lite mer av samtalen. Stranden fylldes med manniskor. Det var svart att tanka sig att om tre dagar sa skulle det fa plats 70 000 pers dar. Det ar en ganska liten strand faktiskt, inte i klass med malarbadet direkt, men anda ganska liten.
Eftersom att Johanna fyllde 20 ar den 30 december bestamde vi oss for att fira det dagen innan, som en liten nedrakning till den 30onde. Detta mest for att undvik baksmalla pa nyarsafton.
Jaklar vilken fest vi fick till den kvallen! Vi hade planerat att ga pa poolparty, men tog oss istallet ner till standen sa att vi var dar prick klockan 12. Da sjong jag med min vackraste stamma 'ja ma du leva' i Jompens ora. Det uppskattade hon, och sedan dansade vi hela natten. Vi hittade pa sma lekar under kvallen, vilka jag inte tanker forklara reglerna. Roligt for stunden var det. Det som tvingade oss bort fran dansgolvet (las: stranden) var glasbiten i Johannas fot och min stulna vaska. Kvallen slutade inte lika bra som den borjade, men vi ar anda bada overens om att det var en lyckad kvall.  

Sedan foljer en dag som vi inte riktigt minns. Vi var nast intill apatiska och forstod knappt vad folk sa nar de talade till oss. Jag tror framst att detta berodde pa somnbristen. Klockan sju kom vi visst i sang. Men eftersom att det var Jompas fodelsedag tvingade jag upp min kropp pa morgonen och gick till 7-eleven och kopte en kaffetarta samt toast och vatten. Frukost pa sangen fick hon, och annu en fin sang av mig. Presenter delades aven ut. Tva stycken deodoranter och ett presentkort pa en bucket var vad hon fick. Hon blev glad.
Jennifer och Jonanna nr 2 kom aven till on denna dag. Vi umgicks med dem sa gott vi kunde, innan vi tog oss tillbaka till var kara bungalow och somnade.

NYARSAFTON! Dagen borjade som alla andra dagar pa on, vi tog oss ner till standen och hangde dar fram tills dess att solen forsvann. Da var det dags for var fladiga nyarsmiddag. Grillspett och majskovlar fran ett strandstand var vad som serverades. Gottigott.
Vi kopte med oss en varsin gora-sjalv-bucket i valfri farg och bjod hem Jennifer och Johanna till vart place dar vi hade manga mysiga tjejiga timmars forfest. Nar vi hade sminkat oss och klatt pa oss och var supersnygga (eller fula, det ar svart att saga) tog vi oss ner till standen. Dar plankade vi oss in, aldrig att vi tankte betala 100 bath for att ga ner pa stranden!
Och sen ar saker och ting mest en enda rora. Vi dansade, malade oss fulla med kroppsmalning, at grillspett igen, skadade fyverkerierna, drack buckets, skickade upp rislyktor i skyn, stal hattar, traffade gamla resevanner, traffade nya resevanner och dansade lite till. Det kandes faktiskt inte som att det var sa mycket manniskor, det fanns hela tiden yta att rora sig pa. Antingen sa har jag underskattat stranden, eller sa ar inte 70 000 sa valdigt mycket manniskor?
I vilket fall som helst sa gick tiden valdigt fort och helt plotsligt tittade solen upp ur vattnet. Men inte hindrade det oss fran att fortsatta var fest och dans. Klockan 11 stangde jag ogonen, och da hade jag hunnit ata frukost.

Jag var valdigt nyfiken pa den norra delan av on, sa darfor tog jag en rundtur pa moppe dar dagen efter medan resten av ganget lag pa stranden. Koh Phangan ar faktiskt en valdigt vacker o bara man kommer bort lite fran sjalva partyomradet. Har inga problem med att aka tillbaka dit. Vilket vi planerar att gora infor nasta Full Moon den 30 jan. Da ska aven David fa uppleva partyt.
Vi tog en lugn kvall och sa hej da till Jennifer och Johanna som snart ar pa vag hem till Sverige. Vi sa aven hej da till Sandra och company som vi far traffa igen pa Phi Phi. Markligt det dar med avsked, det blir sa valdigt manga av dem. Lika trakigt varje gang.

Hur som helst, vi hade det valdigt bra pa Koh Phangan och va traffade en valdans massa trevligt folk. Ak dit!

Ronja